Pensionssparandet - mitt dilemma
Jag var på möte med banken imorse. "Vi" (de pratar som sjuksköterskor och får det på något sätt till att jag och dem är en enhet) skulle göra...villkorsförändring (?) på mitt lägenhetslån.
Jag brukar dra mig för dessa möten, för jag vet redan innan vad de kommer att säga. "Det skulle vara väldigt bra om vi ökade ditt pensionssparande".
Nu är det tydligen så att min lägenhet ökat perverst mycket i värde sedan jag köpte den för åtta år sedan. Vilket medförde att jag fick ett mycket bra villkor för lånet. Men då kom lilla bankkillen på att jag skulle få ett par kronor över varje månad och dem ville han naturligtvis att jag skulle pensionsspara.
Min generation kommer aldrig att bli pensionärer. Vi håller på att stressa ihjäl oss. Därför är pensionsparande för mig totalt ointressant (förutom att det är avdragsgill). Till och med onödigt. Jag resonerar som så att det är mycket bättre att jag lever i nuet än att spara en massa pengar som jag kanske ändå aldrig kommer att få nytta av.
Dessutom upptäckte den lilla bankkillen att jag hade ett gammalt sparkonto - med sex kronor på - och informerade att "sparkonton är en gammal relik från bankernas begynnelse".
Jaha? Men pengarna på ett vanligt sparkonto kan jag i alla fall få glädje av innan jag blir 65 år (vilket jag bestämt betvivlar att jag kommer att bli).
Jag fick vänligt men bestämt meddela att det dessvärre inte skulle bli tal om att "vi" kunde pensionsspara mer per månad för tillfället, eftersom jag bara har anställning fram till den 18 april och därefter är jag arbetslös igen (där har vi en stressfaktor utan dess like) och kommer återigen få leva på tandköttet.
Sedan försökte jag förklara att jag faktiskt, trots att det var "så 1983", var intresserad av att ha ett sparkonto kvar (min ambition har alltid varit att sätta in lite pengar på det varje månad för "oförutsedda utgifter", såsom om spisen eller kylen plötsligt skulle behöva bytas ut, men än så länge har det tydligen inte blivit mer än sex spänn).
När jag gick ut ifrån banken en halvtimme senare hade jag inget riktigt sparkonto kvar och pensionssparade plötsligt hundra kronor mer per månad.
Fan. Det är pengar jag aldrig mer kommer att få se.
Jag brukar dra mig för dessa möten, för jag vet redan innan vad de kommer att säga. "Det skulle vara väldigt bra om vi ökade ditt pensionssparande".
Nu är det tydligen så att min lägenhet ökat perverst mycket i värde sedan jag köpte den för åtta år sedan. Vilket medförde att jag fick ett mycket bra villkor för lånet. Men då kom lilla bankkillen på att jag skulle få ett par kronor över varje månad och dem ville han naturligtvis att jag skulle pensionsspara.
Min generation kommer aldrig att bli pensionärer. Vi håller på att stressa ihjäl oss. Därför är pensionsparande för mig totalt ointressant (förutom att det är avdragsgill). Till och med onödigt. Jag resonerar som så att det är mycket bättre att jag lever i nuet än att spara en massa pengar som jag kanske ändå aldrig kommer att få nytta av.
Dessutom upptäckte den lilla bankkillen att jag hade ett gammalt sparkonto - med sex kronor på - och informerade att "sparkonton är en gammal relik från bankernas begynnelse".
Jaha? Men pengarna på ett vanligt sparkonto kan jag i alla fall få glädje av innan jag blir 65 år (vilket jag bestämt betvivlar att jag kommer att bli).
Jag fick vänligt men bestämt meddela att det dessvärre inte skulle bli tal om att "vi" kunde pensionsspara mer per månad för tillfället, eftersom jag bara har anställning fram till den 18 april och därefter är jag arbetslös igen (där har vi en stressfaktor utan dess like) och kommer återigen få leva på tandköttet.
Sedan försökte jag förklara att jag faktiskt, trots att det var "så 1983", var intresserad av att ha ett sparkonto kvar (min ambition har alltid varit att sätta in lite pengar på det varje månad för "oförutsedda utgifter", såsom om spisen eller kylen plötsligt skulle behöva bytas ut, men än så länge har det tydligen inte blivit mer än sex spänn).
När jag gick ut ifrån banken en halvtimme senare hade jag inget riktigt sparkonto kvar och pensionssparade plötsligt hundra kronor mer per månad.
Fan. Det är pengar jag aldrig mer kommer att få se.
Kommentarer
Trackback
