Maria L

Först och främst vill jag bara klargöra att jag i Cirkus Woods är helt och hållet på Elins sida (och det har ingenting med "feministisk systraskap" att göra). Att bli bedragen är förnedrande i sig. Att behöva läsa om det på varenda löp världen över måste vara förskräckligt.
Dessutom borde hon ta hälften av sin makes tillgångar, avsluta äktenskapet och gå vidare. Jag är ledsen att behöva skriva detta, men ränder går aldrig ur. Tiger Woods kommer aldrig att ändra sig, oavsett hur mycket "terapi" han genomlider.

Men känns inte Tiger Woods doppande till höger och vänster ganska utagerat nu? Är vi inte mättade på historien? Är vi inte less på att se hans koögon göra avbön på avbön? Ingen tror ju ett ögonblick på vad han säger ändå. Han är inte ledsen över att han bedrog sin fru. Han är ledsen över att han blev avslöjad.

Ändå kan jag inte sluta fundera över om hela historien är ett PR-trick. För aldrig fick han väl så mycket rubriker eller tv-tid för sina golftävlingar som när det visade sig att han inte var den präktige familjefader han utgav sig för att vara.

Och har vi egentligen med saken att göra? Eller är nyhetstorkan så extrem?

Sedan har det geografiska läget en hel del med uppståndelsen att göra också. I USA är offentliga personer också offentlig egendom, medan vi i Sverige knappast höjer ögonbrynen över en otrohetsskandal. Det är för privat. Vi har inte med saken att göra. Och dessutom finns det inga pengar för älskarinnorna att hämta här om de skulle välja att "träda fram".
"Kiss and tell"-syndromet övergår för övrigt mitt förstånd helt. Kallas det inte för prostitution om man har sex med någon i syfte att tjäna pengar på det?

Cirkus Woods får mig att längta tillbaka till de dagarna då Woody Allen började att dejta sin styvdotter. Det var tider, det! En skandal värd namnet.