Maria L

Jag är - tack och lov - ingen impulsshoppare. Jag kan istället leta mig fördärvad tills jag hittar den där saken som det "klickar" med.
Ett exempel är en tavla som jag har i mitt vardagsrum.

En vägg i vardagsrummet krävde en speciell tavla. Och jag ville inte hänga upp någonting där förrän jag hittat den "rätta". Så väggen var tom ganska länge (ett eller två år).
Till sist fann jag Den tavlan. I Örnsköldsvik! Gigantiskt stor var den dessutom. Så pass stor att jag inte skulle få in den i cargoutrymmet på det lilla Dash-flygplan som jag då arbetade på.

Men tavlan skulle jag ha! Så jag betalade den och bad att butiken skulle förvara den åt mig tills jag kunde hitta en lösning att få hem den (norrlänningar är så vänliga så det gick bra).
För att göra en lång historia kort så fraktade en arbetskamrat till min mamma sedan ner den i sin bil.

Och den blev - naturligtvis - helt rätt på väggen.

Nåväl, ganska länge har jag nu letat efter en bricka att ha på mitt vardagsrumsbord (som jag hade tänkt mig att ha ljus och lite pynt på). Jag visste på ett ungefär vad jag ville ha.

Av en händelse såg jag en butik nära Livets Ord i Uppsala - Chilli. Efter ett par varv i rondellen (reflektion efter dagen: vi måste ha flest rondeller per capita i hela världen!) körde jag av och gick in för att se vad det var för butik. Och där fanns den! Brickan med stort B!
Inte nog med att den var allt och lite mer än vad jag hade drömt om: den kostade dessutom bara 139 kronor.

Dagen har präglats av fynd. Och jag är alldeles salig i hjärtat.


Så här ser den ut. Min Bricka! Är den inte alldeles, alldeles underbar?