Maria L

Över lag har jag extremt svårt - jag menar verkligen extremt svårt - för människor med sjukligt bekräftelsebehov. Därför vänder sig min mage av naturliga orsaker ut och in så fort jag ser Julian Assanges fula tryne i press eller tv. Häromdagen bojkottade jag till och med alla slags nyheter på grund av denna överexploatering av denna supernolla (med uppmaning på min Facebook-sida att mina vänner gärna fick höra av sig om det hände någonting av vikt i världen).

 

Assange njuter av varje sekund i rampljuset och lider förmodligen inte alls av sin "husarrest". Det bevisade han tydligt idag när han tog emot pressen på balkongen på Ecuadors ambassad i London. I sekunden när han kom ut och började justera mikrofonstativet som en rockstar fick han utnämningen "Universums fjantigaste karl" och kommer troligtvis sitta ohotad på den tronen en mycket lång tid.

 

Orsaken till fascinationen som media har för denna jubelfjant övergår mitt förstånd. De - liksom Assange själv och hans följe av groupies - överskattar hans roll i världshistorien.

Och varför Sverige över huvud taget vill ha hit honom är helt obegripligt - ska vi ödsla skattepengar på en fars?!

 

 

(Ex, Ex, Ex, DN, DN, AB)