Maria L

Grannkärringen (ja, hon förtjänar den titeln) mitt emot mig är bäst i hela världen på att gnälla på andra grannar. Bland annat beskyllde hon en nyinflyttad (mycket trevlig) granne för att inte ha tagit ut luddet ur torktumlarna i tvättstugan vilket blev mycket pinsamt eftersom den nya grannen inte ens hade använt tumlarna (ni förstår själva redan här att grannkärringen inte har mycket till liv).
Hon och en kärring i porten bredvid har även gaddat ihop sig mot en kille som bor på bottenplan och hävdar att han "spelar musik dygnet runt" och har mer eller mindre anklagat honom för att misshandla sin flickvän (jag däremot har aldrig hört ett ljud från hans lägenhet vilken tid på dygnet jag än gått förbi. Faktum är att jag inte ens vet hur människan ser ut).

Det ironiska är att - förutom ett knarkarluder som bodde i porten tidigare - så är det bara grannkärringen och hennes familj av grannarna som stört min nattsömn vid flera tillfällen än ett.

I natt väcktes jag av hennes son - som är en bra bit över tjugo - när han stod och bråkade med sin pojkvän/kompis från balkongen klockan 03:40. Jag gick ut och sa till honom att det var lite märkligt med tanke på att hans morsa är så duktig att gnälla på alla andra...

Jag misstänker att grannkärringen är bortrest. Men så fort jag får se henne kommer jag att påpeka att varken hon eller hennes familj ska kasta några stenar på andra framöver.

Så tack vare detta försov jag mig i morse. Somnade inte om förrän vid halv sju och vaknade igen tjugo i tio. Då var det bara att slänga i sig en kopp kaffe och ta på sig träningskläderna för att ta sig till gymmet och cykelpasset som började halv elva.

Inte alls den början på dagen jag önskade.