Maria L

Jag brukar mässa om att det är viktigt att hänga med i vad som händer i världen. Att se nyheter eller läsa dem på nätet bör man göra åtminstone ett par gånger varje dag. Så man har något hum om världsläget och håller sin allmänbildning vid liv.
Jag är nästintill besatt av nyheter. Kollar av text-tv i reklampauser och tittar igenom nyhetsflödet på nätet så ofta jag kan.

Bakgrunden till detta är egentligen ganska tragisk. Eller en tragisk händelse utlöste denna besatthet.

Den 11 september 2001 var jag relativt nyopererad. Jag åt ganska mycket smärtstillande och sov således de flesta av dygnets timmar. På eftermiddagen denna dag låg jag och sov i soffan och väcktes av ett telefonsamtal. Det var min mamma. Det enda hon sade var: "Maria, sätt på tvn. Jag kommer över.".
Jag var ganska groggy utav all sömn och de smärtstillande tabletter jag fått i mig. Men jag förstod ändå - någonstans där i dimman - att det var allvar. Min mamma kallar mig bara för "Maria" när det inträffat någonting hemskt eller jag har gjort någonting som inte faller henne i smaken.

Jag slog på tvn och såg de två rykande tornen på Manhattan. Och sedan såg jag dem falla. Det var en märklig upplevelse. Ingen kommentator sade någonting. Allt var tyst.
Jag har ingen tidsuppfattning om hur länge jag tittade på bilderna. Men jag vet att jag hann att tänka två miljoner tankar om vad som kunde ha hänt. Var det olyckor? Hade den beryktade millenium-buggen blivit försenad och attackerat all flygtrafik? Hade piloterna gjort en felbedömning? Var det fel på planets radar? Varför är alla så tysta?

Miljoner teorier hade jag i mitt yrvakna töcken. Men aldrig någonsin tänkte jag att det var med flit. Att det var en terrorattack. Fram till den dagen hade jag nog en ganska positiv människosyn. Naiv, men positiv.

Det tog mig säkert en vecka för att inse vad som verkligen hänt den dagen. Och under den veckan utvecklades min besatthet för nyheter. Jag ville aldrig mer bli väckt av ett samtal som gav sådana besked. Jag måste vara uppdaterad. Hela tiden.