Maria L

Jag ÄR beroende av böcker och skäms inte att erkänna det. Alla trista ögonblick i vardagen blir plötsligt mer värdefulla när man har en bok tillgänglig. Som när man sitter på pendeltåget. Jag skulle få extrema panikångestattacker om jag bara satt och stirrade rakt fram och inte hade någonting att läsa.
Pendeltåg är skitjobbiga. Det är trångt och hög volym men har man en bok att koncentrera sig på, så blir resan faktiskt ganska behaglig.

Just nu läser jag Sheila O´Flanagans Luftslott. Den ingår i genren "chiclit" vilket innebär att den är väldigt lättläst och lättsmält. Ingenting som någonsin kommer att nämnas i Nobelprissammanhang alltså. Men jag uppskattar denna form av litteratur i lagom doser. Eftersom jag är en deckarnörd, kan det emellanåt vara lite skönt att läsa om någonting annat än blod och ond bråd död.

Jag har läst två böcker av O´Flanagan tidigare. Inga mästerverk på något sätt, men de hade båda en gullig charm och fick mig att le lite då och då. Skön avkoppling, och böckerna slutar alltid lyckligt. Det är en förutsättning för att de ska kunna vara "chiclit".

Men Luftslott fångar mig inte alls. Jag har hållit på med den i evigheter. Läst några kapitel, lagt ifrån mig den för att läsa någon annan bok emellan. Så där har det hållit på ett tag.
Nu är jag redo att lägga den ifrån mig igen. Nu närmar sig Påsken och visst är det tradition att läsa en deckare då?

Jag längtar efter Camilla Läckbergs nya. Gick in på hennes hemsida imorse för att uppdatera mig lite. Och glädjande nog hade hon skrivit på sin blogg att de sista orden i den nya boken skrivs i dagarna.
Utgivning till hösten kanske?