Har elakheterna gått för långt?
Jag har sagt det förr: Elakheter kan vara roliga om det ligger kärlek och finess bakom.
Men jag vrider mig lite av obehag när jag läser artiklar som denna. När man söker uppmärksamhet och uppståndelse bara genom att provocera och vara elak utan minsta distans eller smidighet. När man gör sig ett namn genom att anklaga andra för otrohet. Det blir aldrig roligt. Det är bara obehagligt.
I media- och cybervärlden måste man sticka ut för att nå de stora massorna. Man behöver vara annorlunda. Men behöver det nödvändigtvis innebära att man träder över alla tänkbara gränser? Har vi verkligen ett sådant stort behov av att göra andra illa? Och är vi verkligen så sugna på uppmärksamhet att vi gör och säger precis vad som helst för att få den?
Yttrandefriheten är det viktigaste vi har. Men den ska inte missbrukas genom att göra sig rolig på andras bekostnad. Alla har rätt till sin egen åsikt och man kan inte älska alla.
Dock kan man välja sina strider. Det är också stor skillnad på kritik och rena påhopp.
Jag har de senaste dagarna haft all tid i världen att läsa igenom en del av Sveriges största bloggar på nätet. Och kommentarerna till dessa. Jag häpnar ibland över hur hatiska människor kan vara i sina utlägg. Och förundras över hur de orkar lägga ner energi på att skriva dessa kommentarer. De skrivs inte i syftet att skapa en debatt om något ämne, utan bara för att provocera och visa sin avsky mot en person.
Måste vi vara elaka för att få våra femton minuter i rampljuset?
Ljuva 80-tal. Bob Geldof skapade rubriker genom att göra någonting godhjärtat.
Men jag vrider mig lite av obehag när jag läser artiklar som denna. När man söker uppmärksamhet och uppståndelse bara genom att provocera och vara elak utan minsta distans eller smidighet. När man gör sig ett namn genom att anklaga andra för otrohet. Det blir aldrig roligt. Det är bara obehagligt.
I media- och cybervärlden måste man sticka ut för att nå de stora massorna. Man behöver vara annorlunda. Men behöver det nödvändigtvis innebära att man träder över alla tänkbara gränser? Har vi verkligen ett sådant stort behov av att göra andra illa? Och är vi verkligen så sugna på uppmärksamhet att vi gör och säger precis vad som helst för att få den?
Yttrandefriheten är det viktigaste vi har. Men den ska inte missbrukas genom att göra sig rolig på andras bekostnad. Alla har rätt till sin egen åsikt och man kan inte älska alla.
Dock kan man välja sina strider. Det är också stor skillnad på kritik och rena påhopp.
Jag har de senaste dagarna haft all tid i världen att läsa igenom en del av Sveriges största bloggar på nätet. Och kommentarerna till dessa. Jag häpnar ibland över hur hatiska människor kan vara i sina utlägg. Och förundras över hur de orkar lägga ner energi på att skriva dessa kommentarer. De skrivs inte i syftet att skapa en debatt om något ämne, utan bara för att provocera och visa sin avsky mot en person.
Måste vi vara elaka för att få våra femton minuter i rampljuset?
Ljuva 80-tal. Bob Geldof skapade rubriker genom att göra någonting godhjärtat.
Kommentarer
Trackback
