Bokrecension - Mari Jungstedt: "Den dubbla tystnaden"
Jag avslutade kvällen igår med att läsa ut Mari Jungstedts senaste bok, "Den dubbla tystnaden". Jag har tyckt väldigt mycket om Jungstedts tidigare böcker, som alla utspelar sig på Gotland. Just miljöbeskrivningarna av ön är helt fantastiska och som läsare blir man snabbt bekant med trakterna.
Just den här boken känns dock som om den vore skriven under extrem tidspress - den är lite ogenomtänkt och Jungstedts dåliga research angående flygvärdinneyrket förstör mycket av intrigen för mig. Förhoppningsvis går denna detalj andra läsare, som inte är insatta, förbi.
Tyvärr lämnar hon också en massa frågor obesvarade angående intrigen. Till exempel hur det kommer sig att ett gäng människor åker på semester tillsammans och helt plötsligt visar det sig att en av dem ändå har jobbjour (har man det på en semester där färdförbindelserna till fastlandet inte är de bästa?) och det blir den mest naturliga saken i världen som ingen ifrågasätter. Det blir fullkomligt orimligt.
Språket flyter på och boken är lättläst, men det tar ändå kring halva boken innan det faktiskt händer någonting.
Jag skulle beskriva "Den dubbla tystnaden" som en "nybörjardeckare". Har man inte läst mycket i denna genre tidigare så är detta bra att börja med.
Denna bok gör sig bäst som en sommarpocket i hängmattan.
Just den här boken känns dock som om den vore skriven under extrem tidspress - den är lite ogenomtänkt och Jungstedts dåliga research angående flygvärdinneyrket förstör mycket av intrigen för mig. Förhoppningsvis går denna detalj andra läsare, som inte är insatta, förbi.
Tyvärr lämnar hon också en massa frågor obesvarade angående intrigen. Till exempel hur det kommer sig att ett gäng människor åker på semester tillsammans och helt plötsligt visar det sig att en av dem ändå har jobbjour (har man det på en semester där färdförbindelserna till fastlandet inte är de bästa?) och det blir den mest naturliga saken i världen som ingen ifrågasätter. Det blir fullkomligt orimligt.
Språket flyter på och boken är lättläst, men det tar ändå kring halva boken innan det faktiskt händer någonting.
Jag skulle beskriva "Den dubbla tystnaden" som en "nybörjardeckare". Har man inte läst mycket i denna genre tidigare så är detta bra att börja med.
Denna bok gör sig bäst som en sommarpocket i hängmattan.
Kommentarer
Trackback
