Persbrandt dödar tigrar
Vi svenskar är konflikträdda av naturen. Det är väldigt läskigt för oss att ta ställning till någonting över huvud taget. I synnerhet i "känsliga" frågor. Vi vill behålla vår "neutralitet", som naturligtvis bara är ett kamoflage för feghet.
Den enda gången svenskarna gått man ur huse för att protestera var när vi skulle gå med i EU och hotet kom att snuset skulle försvinna. Då jäklar blev det fart på Svensson.
Att det sedan ter sig patetiskt att vi kan kämpa för en cancer- och beroendeframkallande tobaksprodukt men inte för rättvisor i världen är en annan sak.
Det fanns åtminstone ett engagemang och det måste man ändå säga är ett framsteg.
Sedan finns det självklart riktiga eldsjälar i det här landet också. De som orkar och vågar säga ifrån. De som inte är rädda för varken konflikter eller ställningstagande. De som tar tag i de väsentliga frågorna - det som verkligen spelar roll. De som utrotar Den Svenska Tigern (för övrigt den enda utrotning av djur som jag stödjer).
Vi tar ibland vår unika rätt till yttrandefrihet för givet. Men det är inte så konstigt - vi vet ju ingenting annat. Och för oss är yttrandefriheten en självklarhet. Då faller det sig ganska naturligt att vi vill att samma sak ska gälla för andra.
Våra politiker är valda av oss genom demokratiska val att vara vår röst. Skrämmande ofta är denna röst en liten viskning. När tonläget istället ska vara markant och tydlig.
Mikael Persbrandt och ett rad andra offentliga personer uppmanar nu statsminister Fredrik Reinfeldt att agera starkare i frågan om yttrandefrihet i Iran.
Vem vågar säga "nej" till Persbrandt? Eller vill, för den delen?
Den enda gången svenskarna gått man ur huse för att protestera var när vi skulle gå med i EU och hotet kom att snuset skulle försvinna. Då jäklar blev det fart på Svensson.
Att det sedan ter sig patetiskt att vi kan kämpa för en cancer- och beroendeframkallande tobaksprodukt men inte för rättvisor i världen är en annan sak.
Det fanns åtminstone ett engagemang och det måste man ändå säga är ett framsteg.
Sedan finns det självklart riktiga eldsjälar i det här landet också. De som orkar och vågar säga ifrån. De som inte är rädda för varken konflikter eller ställningstagande. De som tar tag i de väsentliga frågorna - det som verkligen spelar roll. De som utrotar Den Svenska Tigern (för övrigt den enda utrotning av djur som jag stödjer).
Vi tar ibland vår unika rätt till yttrandefrihet för givet. Men det är inte så konstigt - vi vet ju ingenting annat. Och för oss är yttrandefriheten en självklarhet. Då faller det sig ganska naturligt att vi vill att samma sak ska gälla för andra.
Våra politiker är valda av oss genom demokratiska val att vara vår röst. Skrämmande ofta är denna röst en liten viskning. När tonläget istället ska vara markant och tydlig.
Mikael Persbrandt och ett rad andra offentliga personer uppmanar nu statsminister Fredrik Reinfeldt att agera starkare i frågan om yttrandefrihet i Iran.
Vem vågar säga "nej" till Persbrandt? Eller vill, för den delen?
Kommentarer
Postat av: Katie
Då man ser reklamen om barnarbete som han är med i så vill man bara skänka alla pengar man kan! Han skrämmer mig den där mannen
Trackback
