Maria L

Som troende och kristen får jag ibland rycka in och försvara Gud fader själv när hemskheter inträffar med att han skapade människan med en fri vilja. Vi gör våra egna val och vi väljer våra handlingar själva.
Inte sällan undrar jag om just detta beslut av Gud var så genomtänkt. Eller blev det helt enkelt en allvarlig defekt på människan vid dess skapelse?

Bakom de flesta onda handlingar ligger "den mänskliga faktorn". Vi blir överösta av nyheter av den karaktären att vi seriöst ifrågasätter våra medmänniskor varje dag.
En pappa som håller sin egen dotter som sexslav i en källare i 24 år och får sju barn med henne. En kidnappning där en ung flicka blir sexslav till en pedofil i ett skjul på en bakgård och föder honom två döttrar - vad dessa två flickor har fått vara med om vågar man inte ens spekulera i. En 86-årig man blir rånad i sitt hem och får tänderna utsparkade. Och just denna händelse inträffade i vårt eget land.

Ondska blir mer påtagligt när det inträffar i ens närhet. När det geografiskt sker långt bort som på andra sidan Atlanten eller i ett land i Mellaneuropa tycker man förvisso att det är lika otäckt, men man kan ändå skydda sig med en naiv inställning om att "det händer inte här".

Självklart sker det en massa otäcka saker även i Sverige orsakade av människan. Det finns föräldrar även i det här landet som inte borde ha fått den gåvan att få barn att ansvara för.

Är det någon som minns lille Bobby, som för ett par år sedan torterades till döds av sin styvfar där Bobbys mamma - av kött och blod - var medhjälpare? Det hände här. I vårt land.

Vi glömmer fort. Det är en försvarsmekanism. Vi väljer att glömma.

Så länge vi inte är likgiltiga inför ondskan och har vett att skämmas över andras beteenden så finns det ett litet hopp kvar för mänsligheten.

Jag undrar om föräldrarna till de kräk som rånade och sparkade ut tänderna på den försvarslöse 86-årige mannen skäms över sina barn idag. Och en del av mig önskar tyvärr att de själv råkar ut för exakt samma sak.