Maria L

I mina tonår plöjde jag igenom otaliga biografier om Marilyn Monroe. Det är egentligen aldrig någon som jag har beundrat, för hon var en ganska dålig skådespelerska, gav ett relativt korkat intryck och lät sig många gånger utnyttjas. Fascinationen kring Monroe som jag hade då låg mer i myterna kring hennes person.

För dryga tio år sedan skrev den briljanta författaren Joyce Carol Oates en fiktiv berättelse om Marilyn Monroes liv - "Blonde" - som både blev rosad av kritiker och läsare.
Den boken har legat och väntat på att blivit läst på en hylla i mitt sovrum sedan den kom ut på svenska. Jag har dragit mig lite för att ta tag i den. Dels för att jag är ganska mättad i ämnet Monroe, men även för att boken är tjock som en tegelsten och Oates litterära språk förtjänar omsorgsfull läsning - hennes böcker är ingenting man skummar igenom utan inlevelse.

Joyce Carol Oates är för övrigt min favoritkandidat till Nobelpriset i litteratur, men jag tvivlar på att hon någonsin kommer att få det. 

Att läsa "Blonde" blir vinterns projekt. Nu har den fått vänta tillräckligt. Den ska bli läst. Och vintern är lång, så jag borde kunna klara av denna deadline.