Stieg som älskar kvinnor
Dagens, månadens, decenniets filmpremiär är Män som hatar kvinnor. Sällan har väl en svensk film fått så mycket uppmärksamhet som denna.
Men titeln är missvisande. Huvudpersonen, Mikael Blomkvist, är allt annat än kvinnohatare. I stort sett så knullar han sig igenom alla tre böckerna. Vilket Mikael Nykvist - som porträtterar Blomkvist i filmerna - ständigt påpekar:
"Hö hö.... om vi hade tagit med alla samlag i filmerna som finns i böckerna så hade det blivit som en dansk gladporrfilm... hö hö".
Lite småkul första gången han sa det. Men han säger det i varje intervju han gör. Och med den uppståndelse som denna film orsakat så är det många. Nu har Nykvist vräkt ur sig denna replik så många gånger att jag börjar fundera på om han inte följer ett manus här med. Eller har människan verkligen så dålig fantasi?
Stieg Larssons triologi om Blomkvist och Lisbeth Salander, skapade i sig själv stor uppmärksamhet när de kom. För författaren själv gick ju så tragiskt bort innan de hann att ges ut. Jag stod emot ganska länge innan jag började med första boken, eftersom jag var rädd att de var kraftigt överskattade på grund av detta faktum.
Och första halvan av boken Män som hatar kvinnor är väldigt seg. Men sedan kan man inte släppa den ifrån sig. Jag läste bok nummer två och tre omedelbart efteråt. Nonstop. Gjorde små pauser för att äta.
När jag läst sista meningen i tredje boken kände jag bara sorg. För det blir inga fler böcker. Det är slut.
Jag hade ingen aning om vem Stieg Larsson var när han var i livet. För allmänheten blev han känd först efter sin död. Men denne man lyckades skapa en helt unik fiktiv hjältinna, Lisbeth Salander. Hon är stört omöjlig att identifiera sig med. Hon lider av ett socialt handikapp, har tatueringar och piercingar över hela kroppen och är en gudabenådad hacker. Förmodligen inte den typ av tjej vi skulle bjuda in till våra hem.
Men hon gör det där som tjejerna i "Sex & the City" aldrig skulle klara av: Hon reder sig själv. Och hon skiter fullständigt i att lägga pengar på Manolo Blahnik-pjuck.
Mina medsystrar: Det är Lisbeth Salander vi ska ha som förebild.
Jag tror att Stieg Larsson älskade kvinnor. Och jag hoppas att de tar väl hand om honom i himlen.
Men titeln är missvisande. Huvudpersonen, Mikael Blomkvist, är allt annat än kvinnohatare. I stort sett så knullar han sig igenom alla tre böckerna. Vilket Mikael Nykvist - som porträtterar Blomkvist i filmerna - ständigt påpekar:
"Hö hö.... om vi hade tagit med alla samlag i filmerna som finns i böckerna så hade det blivit som en dansk gladporrfilm... hö hö".
Lite småkul första gången han sa det. Men han säger det i varje intervju han gör. Och med den uppståndelse som denna film orsakat så är det många. Nu har Nykvist vräkt ur sig denna replik så många gånger att jag börjar fundera på om han inte följer ett manus här med. Eller har människan verkligen så dålig fantasi?
Stieg Larssons triologi om Blomkvist och Lisbeth Salander, skapade i sig själv stor uppmärksamhet när de kom. För författaren själv gick ju så tragiskt bort innan de hann att ges ut. Jag stod emot ganska länge innan jag började med första boken, eftersom jag var rädd att de var kraftigt överskattade på grund av detta faktum.
Och första halvan av boken Män som hatar kvinnor är väldigt seg. Men sedan kan man inte släppa den ifrån sig. Jag läste bok nummer två och tre omedelbart efteråt. Nonstop. Gjorde små pauser för att äta.
När jag läst sista meningen i tredje boken kände jag bara sorg. För det blir inga fler böcker. Det är slut.
Jag hade ingen aning om vem Stieg Larsson var när han var i livet. För allmänheten blev han känd först efter sin död. Men denne man lyckades skapa en helt unik fiktiv hjältinna, Lisbeth Salander. Hon är stört omöjlig att identifiera sig med. Hon lider av ett socialt handikapp, har tatueringar och piercingar över hela kroppen och är en gudabenådad hacker. Förmodligen inte den typ av tjej vi skulle bjuda in till våra hem.
Men hon gör det där som tjejerna i "Sex & the City" aldrig skulle klara av: Hon reder sig själv. Och hon skiter fullständigt i att lägga pengar på Manolo Blahnik-pjuck.
Mina medsystrar: Det är Lisbeth Salander vi ska ha som förebild.
Jag tror att Stieg Larsson älskade kvinnor. Och jag hoppas att de tar väl hand om honom i himlen.
Kommentarer
Trackback
