Sex and the city
"Kommer jag någonsin att skratta igen?"
"Ja. När någonting är riktigt, riktigt roligt."
Det var den enda repliken jag kunde ta till mig ifrån "Sex and the city"-filmen. För mig var det ren science fiction.
När serien gick på tv under sex år, följde jag den för jag tyckte den var ganska underhållande. Smårolig. Men jag kunde aldrig riktigt identifiera mig med någon av de fyra tjejerna. Som alla andra kunde. "Vem är du mest lik?".
Jo, men eller hur? Alla svenska kvinnor har väl fyrtio par Manolo Blahnik-skor á 5000 kr/paret i sin klädkammare (som dessutom är lika stor som en enrumslägenhet). Det närmsta jag har kommit en Louis Vuitton-väska är kopiorna som säljs i horkvarteren i Patong.
Måhända kanske jag känner mig som en alien i sammanhanget för jag aldrig har haft väninnor på det sättet som skildras i filmen. Som när Carrie blir övergiven på självaste bröllopsdagen och resterande tjejer ger upp allt på agendan för att följa med till Mexico för att trösta. Eller när Miranda är ensam på nyårsafton och Carrie tar sig genom hela Manhattan för att göra henne sällskap. Känner man till New York och Manhattan så vet man att det är mission impossible på nyårsafton eller vilken annan dag som helst för den delen.
Under seriens sex år, så fick man följa Carries och Mr Bigs "på och av"-förhållande. För att göra en lång historia kort, så rann det mycket vatten under de broarna. I filmen ska de "äntligen" gifta sig och då får alltså Mr Big kalla fötter och drar sig ur.
Det är en rörande scen när deras limosiner möts på gatan (här kom det snyftiga läten från hela biosalongen) och Carrie springer ut och......SLÅR MR BIG MED BRUDBUKETTEN!
I det här läget hade en pistol varit mer passande.
Jo, jag kommer faktiskt ihåg en replik till: Lilla sköna, naiva, underbara Charlotte får i slutet av filmen (höggravid) utlopp för sina aggressioner mot Mr Big som sårat hennes väninna så djupt:
I CURSE THE DAY THAT YOU WERE BORN!!!
Det har jag lovat en väninna att säga till Hin Håle om jag någonsin snubblar över honom igen. Är skyldig henne det.
Nu ska de göra ytterligare en film. Ok.
"Ja. När någonting är riktigt, riktigt roligt."
Det var den enda repliken jag kunde ta till mig ifrån "Sex and the city"-filmen. För mig var det ren science fiction.
När serien gick på tv under sex år, följde jag den för jag tyckte den var ganska underhållande. Smårolig. Men jag kunde aldrig riktigt identifiera mig med någon av de fyra tjejerna. Som alla andra kunde. "Vem är du mest lik?".
Jo, men eller hur? Alla svenska kvinnor har väl fyrtio par Manolo Blahnik-skor á 5000 kr/paret i sin klädkammare (som dessutom är lika stor som en enrumslägenhet). Det närmsta jag har kommit en Louis Vuitton-väska är kopiorna som säljs i horkvarteren i Patong.
Måhända kanske jag känner mig som en alien i sammanhanget för jag aldrig har haft väninnor på det sättet som skildras i filmen. Som när Carrie blir övergiven på självaste bröllopsdagen och resterande tjejer ger upp allt på agendan för att följa med till Mexico för att trösta. Eller när Miranda är ensam på nyårsafton och Carrie tar sig genom hela Manhattan för att göra henne sällskap. Känner man till New York och Manhattan så vet man att det är mission impossible på nyårsafton eller vilken annan dag som helst för den delen.
Under seriens sex år, så fick man följa Carries och Mr Bigs "på och av"-förhållande. För att göra en lång historia kort, så rann det mycket vatten under de broarna. I filmen ska de "äntligen" gifta sig och då får alltså Mr Big kalla fötter och drar sig ur.
Det är en rörande scen när deras limosiner möts på gatan (här kom det snyftiga läten från hela biosalongen) och Carrie springer ut och......SLÅR MR BIG MED BRUDBUKETTEN!
I det här läget hade en pistol varit mer passande.
Jo, jag kommer faktiskt ihåg en replik till: Lilla sköna, naiva, underbara Charlotte får i slutet av filmen (höggravid) utlopp för sina aggressioner mot Mr Big som sårat hennes väninna så djupt:
I CURSE THE DAY THAT YOU WERE BORN!!!
Det har jag lovat en väninna att säga till Hin Håle om jag någonsin snubblar över honom igen. Är skyldig henne det.
Nu ska de göra ytterligare en film. Ok.
Kommentarer
Trackback
