Maria L

När jag träffar en person som säger sig vara "fördomsfri" vet jag genast att den personen ljuger mig rakt upp i ansiktet. Alla har fördomar, oavsett vilka vi är och vad vi har för bakgrund.
Sedan kan dessa fördomar variera i allvar och omfång, med de finns där.

Jag har till exempel en fördom om att norrlänningar är mer harmoniska än vad vi är i Storstockholmsområdet. Det beror ju helt enkelt på mina erfarenheter av dessa underbara människor. Helt ärligt så tror jag inte att jag någonsin stött på en enda norrlänning som varit otrevlig. Tvärtom.
Men självklart säger mitt förnuft annat - jag har ju bara inte träffat på en norrlänning än som visat mig motsatsen. Självklart finns det även norrlänningar som är sura och tvära. De har bara undgått mig.

Just nu pågår Pride-veckan i Stockholm och inga människor är väl utsatta för för fler fördomar, obefogat hat och diskussioner än just HBT-personer.

Lite förvånad är jag att vi fortfarande har stereotyper av människor på det sättet. Det är ändå 2009. Rent utsagt låter det oerhört korkat att tro att alla bögar och lesbiska skulle vara stöpta i samma form.
Heterosexuella är ju inte det.

99% av de bögar jag känner har humor, är oftast glada och är oerhört omtänksamma människor. Men det har ingenting med deras sexuella läggning att göra - det är deras personlighet.
Orsaken till att vi blivit vänner från början är just dessa egenskaper. För det är egenskaper jag uppskattar hos alla mina vänner. Oavsett sexuell läggning, hudfärg, politisk åsikt eller religion.
Och jag kan tala om att inte alla av dessa killar gillar schlager och rosé. Bara en handfull av dem är modeintresserade.

Det som stör mig mest i debatten - och det jag riktigt skäms över - är inte fördomarna kring hur HBT-personer ser ut eller vad de har för intressen.
Nej, det är när heterosexuella har fräckheten att säga att "HBT-personer inte ska skylta med sin läggning".

Hur tänker man då? Ska två killar eller två tjejer inte få pussa på varandra eller hålla varandra i handen offentligt? Hur lyder motiveringen där?
Har man inte blivit patetiskt bitter och ensam om man inte kan unna andra kärlek?

Imorgon är det den traditionella Pride-paraden i Stockholm. Den kommer jag att med glädje att följa för att visa min solidaritet.
Och mina böner går till alla dem som fått utstå glåpord, hatiska kommentarer och slag för sin kärlek.

Riktigt synd är det om dem som inte kan älska alls.