Jag. Får. Panik.
Det är semestertider i Sverige. Och högsommarvärme. Det ger mig panik och höjer mitt blodtryck.
För det märks på den nästan obefintliga arbetsmarknaden. Jag sitter som besatt och letar annonser på nätet, går in på alla jobbsökarsidor jag kan hitta, specifika företag. Allt.
Men det är lugnt. Oroväckande lugnt. Inga nya annonser publiceras. Det finns ingenting för mig att söka (som jag är kvalificerad till).
Jag får panik. Kan inte andas. Får höjd puls och ångest.
Mer än någonsin nu behöver jag ett "Hallelujah moment". Någon som håller om mig, strycker mig över håret och säger "det ordnar sig, tjejen".
I´m hanging in there. Vilket härligt mantra det är.
För det märks på den nästan obefintliga arbetsmarknaden. Jag sitter som besatt och letar annonser på nätet, går in på alla jobbsökarsidor jag kan hitta, specifika företag. Allt.
Men det är lugnt. Oroväckande lugnt. Inga nya annonser publiceras. Det finns ingenting för mig att söka (som jag är kvalificerad till).
Jag får panik. Kan inte andas. Får höjd puls och ångest.
Mer än någonsin nu behöver jag ett "Hallelujah moment". Någon som håller om mig, strycker mig över håret och säger "det ordnar sig, tjejen".
I´m hanging in there. Vilket härligt mantra det är.
Kommentarer
Trackback
