Maria L

Jag har inte druckit läsk med socker i sedan 1995. Då blev jag och Cola Light kära i varandra, och jag har varit denna dryck trogen sedan dess (även om jag numera har gått över till dryckens bror - Cola Zero. Men jag har ändå hållit mig inom familjen).
Jag påstår inte att konstgjort socker är ofarligt. Inte alls. Vad är "ofarligt" idag egentligen? Däremot är jag helt övertygad om att "riktigt" socker är desto farligare (på en farlighetsskala). Med tanke på att allting vi stoppar i oss idag innehåller socker (en köpt barnmatsburk innehåller motsvarade NIO sockerbitar) är det inte alls märkligt att vi i västvärlden håller på att äta ihjäl oss. Och med det facit i handen känner jag att jag har belägg för mitt påstående att riktigt socker är någonting man ska göra allt för att undvika.

(Jag har en morbror som är så envis att han hellre skulle skära av sig högerarmen än att erkänna att han har fel. Han påstår motsatsen - att konstgjort socker är det som ligger bakom den ökade övervikten. Själv dricker han bara läsk med vanligt socker i och väger 150 kg. I rest my case.)

Nu ska inte detta inlägg handla om min skeptism till socker utan vara en hyllning till light-läsken.

När jag var barn var jag vid flera tillfällen på besök i Frankrike. Där hade de en läsk som hette Orangina som man drack i ofantliga mängder vid dessa besök eftersom den inte fanns att inhandla i Sverige.
Flaskan var rund och själva läsken innehöll fruktkött av apelsin. Man skulle vända på flaskan upp och ner innan man öppnade den så att fruktköttet inte endast var kvar i botten.

Nu hårdlanseras denna läsk även här hemma. Dock har jag ännu inte hittat de små söta runda originalflaskorna, utan bara petflaskor på 1,5 liter (där har vi också en bidragade orsak till dagens övervikt - chipspåsar och läskflaskor är idag gigantiska. Men det går jag inte in på nu). Och kan ni tänka er? Den finns även i en light-version.
Jackpott!

Lite omväxling från Cola Zero.

Originalflaskan.