Som barn på nytt - besök på Skansen
Jag var på Skansen igår. Med mamma. Hon har velat det så länge och varken hon eller jag har varit där på säkert 25 år. Igår var det dags. Vi blev som barn på nytt - båda två.
Det är lite mer ös på tisdagarna runt Solliden-scenen än vad det är på lördagarna. Men ser ni att det sitter en liten rackare till vänster i bild? Undra om personen i fråga sitter där och väntar ända tills på tisdag då det är dags för allsången igen eller om han/hon bara vill känna hur det känns att få sitta på en av de åtråvärda platserna?
Lågkonjunkturen har nått Skansen också. De flesta av de små bodarna vid Bollnäs-torget var igenbommade. Vi rände runt som små troll och försökte få tag på någonting att äta. I en liten bod kunde man köpa våfflor. Milslång kö. Istället hittade vi ett litet stånd (varför kallas det så?) där vi köpte en viltsmörgås med renkött och krossad färskpotatis (ja, ni läste rätt).
Det jag helst ville göra var att se hur Seglora kyrka (som enligt Skansens egen utsago är den popluäraste kyrkan i hela Sverige att gifta sig i) inuti. Men just då skulle en vigsel äga rum, så jag kunde inte gå in. Istället fotograferade jag det här lilla gulliga huset som låg bredvid.
På Lill-Skansen. Vi letade som galningar efter kattungarna, men kunde inte hitta några. En liten gris såg vi i alla fall.
Åh, här blev jag så nostalgisk så jag nästan fick tårar i ögonen. På bilden här ungdomar ser ni en telefonkiosk. Det var en sådan man fick ringa ifrån innan mobilen fanns (den har inte alltid funnits förstår ni). Säga vad man vill om dagens teknik, men när jag var ung var det mycket lättare att göra sig otillgänglig för föräldrarna.
Bara inträdet till Skansen går loss på 110 kronor. Men är man bara där en gång var 25:e år, så är det klart att man ska unna sig en guidad tur i det lilla tåget. 30 spänn för en skumpig tur på tio minuter. Ser ni hur glad mamma är?
När jag var på Skansen sist så fanns det elefanter där. Det gör det inte nu. Dessutom kunde man se Apberget ordentligt. Nu får man betala ytterligare 80 kronor om man vill gå in där. Där gick min gräns. Jag ställde mig utanför istället.
Så här sur blev mamma över att det kostade extra att se aporna.
Inget Seglora-kyrka, inga kattungar, ingen closeup av aporna. Men vi var nog rätt nöjda ändå. Nästa utflykt blir till Vasa-museet. Min mamma är förmodligen den enda medborgaren i hela landet som inte har sett detta vrak. Det slapp inte jag när jag var i skolåldern. Vi blev dittvingade titt som tätt. Nu har de dessutom en utställning om Titanic i anslutning på Djurgården. Då kan man ju slå två flugor i en smäll och förundras över två båtresor som gick käpprätt åt helsike.
Undrar vad det kostar?
Det är lite mer ös på tisdagarna runt Solliden-scenen än vad det är på lördagarna. Men ser ni att det sitter en liten rackare till vänster i bild? Undra om personen i fråga sitter där och väntar ända tills på tisdag då det är dags för allsången igen eller om han/hon bara vill känna hur det känns att få sitta på en av de åtråvärda platserna?
Lågkonjunkturen har nått Skansen också. De flesta av de små bodarna vid Bollnäs-torget var igenbommade. Vi rände runt som små troll och försökte få tag på någonting att äta. I en liten bod kunde man köpa våfflor. Milslång kö. Istället hittade vi ett litet stånd (varför kallas det så?) där vi köpte en viltsmörgås med renkött och krossad färskpotatis (ja, ni läste rätt).
Det jag helst ville göra var att se hur Seglora kyrka (som enligt Skansens egen utsago är den popluäraste kyrkan i hela Sverige att gifta sig i) inuti. Men just då skulle en vigsel äga rum, så jag kunde inte gå in. Istället fotograferade jag det här lilla gulliga huset som låg bredvid.
På Lill-Skansen. Vi letade som galningar efter kattungarna, men kunde inte hitta några. En liten gris såg vi i alla fall.
Åh, här blev jag så nostalgisk så jag nästan fick tårar i ögonen. På bilden här ungdomar ser ni en telefonkiosk. Det var en sådan man fick ringa ifrån innan mobilen fanns (den har inte alltid funnits förstår ni). Säga vad man vill om dagens teknik, men när jag var ung var det mycket lättare att göra sig otillgänglig för föräldrarna.
Bara inträdet till Skansen går loss på 110 kronor. Men är man bara där en gång var 25:e år, så är det klart att man ska unna sig en guidad tur i det lilla tåget. 30 spänn för en skumpig tur på tio minuter. Ser ni hur glad mamma är?
När jag var på Skansen sist så fanns det elefanter där. Det gör det inte nu. Dessutom kunde man se Apberget ordentligt. Nu får man betala ytterligare 80 kronor om man vill gå in där. Där gick min gräns. Jag ställde mig utanför istället.
Så här sur blev mamma över att det kostade extra att se aporna.
Inget Seglora-kyrka, inga kattungar, ingen closeup av aporna. Men vi var nog rätt nöjda ändå. Nästa utflykt blir till Vasa-museet. Min mamma är förmodligen den enda medborgaren i hela landet som inte har sett detta vrak. Det slapp inte jag när jag var i skolåldern. Vi blev dittvingade titt som tätt. Nu har de dessutom en utställning om Titanic i anslutning på Djurgården. Då kan man ju slå två flugor i en smäll och förundras över två båtresor som gick käpprätt åt helsike.
Undrar vad det kostar?
Kommentarer
Trackback
