Maria L

Den 20 juli 1969 satte Neil Armstrong de första stegen på månen. Ingen historisk händelse har väl omgetts av fler konspirationsteorier än denna. Möjligtvis skulle det vara Elvis död som är hack i häl att diskuteras.

Av pricip avfärdar jag konspirationsteorier. Jag tror att dessa uppkommer enkom för att vi människor inte kan acceptera enkla förklaringar utan har ett behov av att krångla till saker mer än vad de egentligen är.

En del saker vill man helt enkelt inte tro på. Så är det bara. Konspirationsteorierna fungerar som en försvarsmekanism hos oss. Kanske är det också ett sätt för oss att kunna bearbeta vissa händelser.
Och det finns hur många som helst:

1. Månlandningen.
Inte en människa har satt sin fot där sedan i december 1972. Det är lång tid. Nästan 37 år sedan. Sammanlagt sex resor till månen genomfördes och jag betvivlar inte för en sekund att de verkligen ägde rum.

2. Elvis död.
Det är klart att man inte vill inse det faktum att världens så störste rockkung var så neddekad att hjärtat gav upp och han bokstavligt talat dog på skithuset. Man vill ge honom ett mer värdligt slut än så.

3. Prinsessan Dianas död
Kollektivt dåligt samvete? Folkets prinsessa som jagades till döds av fotografer. Klart att man vill hitta andra förklaringar till att Folkets Prinsessa togs ifrån oss.

Man kan fortsätta i en oändlighet: Mordet på John F Kennedy, mordet på Olof Palme, mordet på Marilyn Monroe, 11 september-dåden, utomjordningar, Estonia-olyckan.
Men konspirationsteorier har också en bra effekt: Det får människor att granska händelser kritiskt och ifrågasätta.

Lästips i ämnet:
Månpocket har givit ut en underhållande bok som heter just "Världens största konspriationer". Lättläst och läsvärd.