Maria L

Igår kväll innan jag lade mig för att sova skummade jag igenom nyhetsflödet på nätet (det kan ju ha hänt någonting väsentligt). Jag kom in på Newsmill och läste då en öppenhjärtlig artikel skriven av Marcus Birro som gjorde mig lite sorgsen.

Birro har tagit så illa vid sig av häcklandet av en numera nedlagd humorsida (läs 1000 apor) och hatiska kommentarer på sin blogg att han till slut beslutade sig för att stänga ner den.

Jag har "sovit på saken" inatt. För denna artikel bekymrade mig på flera sätt. Främst för att Birro tagit så illa vid sig och onekligen känner sig kränkt. Att anonyma hatiska kommentarer får en person att bli sårad. Det gör mig illa berörd.
Sedan blir jag också lite bekymrad över att Birro tar åt sig så mycket. För det ger hans häcklare och "kritiker" vatten på sin kvarn och bidrar till ännu mer häcklade.

Självklart vill man bli älskad och beundrad av alla! Dessvärre fungerar det inte så. Men Birro fokuserar på fel saker. Han har skrivit åtskilliga artiklar om sin alkoholism, vägen ur den, sorgen över att förlora ett barn och glädjen över att äntligen få bli förälder. Ämnen som berör väldigt många och dessa artiklar har förmodligen gett stöd åt en stor del av befolkningen som genomgått samma saker.
Jag betvivlar inte för en sekund att Birro har fått både uppskattning och positiva reaktioner för dessa. Det är de positiva kommentarerna han får som borde stå i fokus.

Birro har en enorm kärlek till skrivandet. Det beundrar jag honom för. Därför är det trist att han väljer att stänga ner sin blogg i rent raseri. Istället för att själv välja vilka kommentarer som publiceras. Den möjligheten har man ju faktiskt som bloggare.

Jag hoppas att Birro funderar lite på den möjligheten och tänker om. Och framför allt att han ger häcklarna och "nätmobbarna" The Silent Treatment. Ett effektivare sätt att få upprättelse finns inte.