Agatha Christie goes Dallas
Mycket av tjusningen med en Agatha Christie-deckare är miljöerna de utspelas i. Oftast engelsk landsbygd på 30-, 40- och 50-tal.
Just deckare hör den svenska sommaren till. Varje kväll - på någon kanal - visas någon form av denna genre och vid den här årstiden tenderar vi också att gotta oss i en härlig kriminalroman på semestern.
På kanal 9 visar man på torsdagarna klockan 21.00 Agatha Christie-filmer. Inte av klass dock. De måste vara producerade av ett amerikanskt tv-bolag i början av 1980-talet för handlingen är förlagd i USA i just den tidsandan med huvudsakligen amerikanska b-skådisar. Det blir som Agatha Christie goes Dallas/Dynastin.
Don´t get me wrong, jag älskade verkligen dessa såpoperor när det begav sig, men just i det här sammanhanget blir det katastrof.
Produktionen är förfärlig och skådespelarna är gräsligt dåliga. I gårdagens film var huvudrollsinnehavaren Anthony Andrews. För oss i Sverige mest känd som Ivanhoe. Mördaren i filmen var dessutom en avdankad gammal Dynastin-skådis som ingen minns namnet på.
Kläder, smink och miljö dryper av tidigt 80-tal. Jag tror inte ens att dessa filmen kan gå under kategorin b-filmer. Så pass dåligt gjorda är de. De har till och med lyckats att förstöra spänningen i de mordgåtor som filmerna faktiskt baserar sig på.
Det blir mer komik än pusseldeckare att se dessa. Ändå kan jag inte låta bli. Det är som en tvångshandling.
Ni måste titta nästa torsdag! Jag lovar er inte spänning, men väl ett gott skratt.
