Veckans Runar
Egentligen ska ingen skugga kastas över Runar själv när det gäller hans frågespalt i fredagsbilagan Klick. Ingen alls. Runar svarar snällt och seriöst på läsarnas frågor och ger omtänksamma råd. Han verkar ta sin roll som "livscoach" på största allvar. Den egenskapen gillar jag - när man går in får någonting helhjärtat.
Men jag funderar en hel del över de personerna som skriver till "Fråga Runar". Idag blev jag till och med bekymrad. På riktigt.
En 47 år gammal kvinna med signaturen "Nina" har skickat ett brev till Runar med rubriken:
"Går det att leva utan Michael?".
Jag citerar ur brevet: "Sedan han dog har jag gråtit av chock varje dag och nästan svimmat och fått panik och ångest av att han är borta/Jag förstår inte hur jag ska orka vidare.".
En 47 år gammal kvinna. Som inte vet om det går att leva utan Michael Jackson.
Det är ingen naiv tonårssnärta vi har att göra med här. De har alltid lite dispans på grund av hormonförändringarna i den åldern. Och jag betvivlar att Nina - 47 år - någonsin träffade Michael Jackson i verkligheten.
Jag vill inte på något sätt förlöjliga någons sorg. Absolut inte. Men att ställa frågan om det går att leva vidare när en person som man aldrig har träffat utan bara beundrat på håll har gått bort känns... tragiskt.
Det är nästan som om brevet är påhittat. Det är en av de teorierna jag bollar med just nu. Att någon vill göra sig rolig på Runars bekostnad och därför skickar in ett brev till hans spalt med en frågeställning som är helt absurd. Kan det vara så? Kan människor vara så grymma?
Förmodligen. Det måste vara så.
Men jag funderar en hel del över de personerna som skriver till "Fråga Runar". Idag blev jag till och med bekymrad. På riktigt.
En 47 år gammal kvinna med signaturen "Nina" har skickat ett brev till Runar med rubriken:
"Går det att leva utan Michael?".
Jag citerar ur brevet: "Sedan han dog har jag gråtit av chock varje dag och nästan svimmat och fått panik och ångest av att han är borta/Jag förstår inte hur jag ska orka vidare.".
En 47 år gammal kvinna. Som inte vet om det går att leva utan Michael Jackson.
Det är ingen naiv tonårssnärta vi har att göra med här. De har alltid lite dispans på grund av hormonförändringarna i den åldern. Och jag betvivlar att Nina - 47 år - någonsin träffade Michael Jackson i verkligheten.
Jag vill inte på något sätt förlöjliga någons sorg. Absolut inte. Men att ställa frågan om det går att leva vidare när en person som man aldrig har träffat utan bara beundrat på håll har gått bort känns... tragiskt.
Det är nästan som om brevet är påhittat. Det är en av de teorierna jag bollar med just nu. Att någon vill göra sig rolig på Runars bekostnad och därför skickar in ett brev till hans spalt med en frågeställning som är helt absurd. Kan det vara så? Kan människor vara så grymma?
Förmodligen. Det måste vara så.
Kommentarer
Trackback
