Det alla tänker men ingen vågar säga
En svensk tiger.
Ni som plikttroget ser på Karl-Bertil Jonssons jul varje år vet vilken tavla jag syftar på. Jag skäms lite varje gång jag ser den, för den träffar mig precis på min Akilleshäl.
Att vi tiger. Att vi inte tar ställning. Att vi finner en stolthet i att vara "neutrala". Att man inte lägger näsan i blöt där den inte hör hemma. Att vi gärna blundar för det som är otäckt. Att vi till varje pris måste vara "politiskt korrekta".
En liten parantes: Jag följde den svenska EMU-omröstningen via tv i Bryssel. Jag satt där på sängkanten - men en liten flaska cola light i handen - och gapade över hur europeerna beskrev mig och mina landsmän. Det vi med stolthet ser som "nautralism" ses i andra ögon som "feghet".
Att vi som medlemmar i EU bara vill ha russinen i kakan. Vår patetiska feghet, passivitet och naiva inställning under Andra världskriget.
Obefogad kritik? Knappast.
Vi är medvetna om våra brister. Men att erkänna dem är en helt annan sak.
Glädjande nog tror jag att den svenska tigern är på väg mot en utrotning. Åtminstone håller den på att bli utrotningshotad. Det finns eldsjälar med råg i ryggen som vågar säga ifrån. Vågar kritisera. Vägar se och ta ställning. Vågar vara provokativa och säga sanningen.
För ett par dagar sedan skrev jag om de fruktansvärt oansvarliga föräldrarna som år efter år lämnar sina barn i stekheta bilar, eller utan uppsikt över huvud taget. De framkallar en aggression hos mig som jag inte trodde var möjlig.
Lyckligtvis finns det fler som känner som jag.
Läs Lisa Magnusson råa krönika HÄR. Hon skriver det vi alla tänker. Men ingen vågar säga.
Tack Lisa för att du tar ställning och vågar ta steget att utrota den svenska tigern!
Ni som plikttroget ser på Karl-Bertil Jonssons jul varje år vet vilken tavla jag syftar på. Jag skäms lite varje gång jag ser den, för den träffar mig precis på min Akilleshäl.
Att vi tiger. Att vi inte tar ställning. Att vi finner en stolthet i att vara "neutrala". Att man inte lägger näsan i blöt där den inte hör hemma. Att vi gärna blundar för det som är otäckt. Att vi till varje pris måste vara "politiskt korrekta".
En liten parantes: Jag följde den svenska EMU-omröstningen via tv i Bryssel. Jag satt där på sängkanten - men en liten flaska cola light i handen - och gapade över hur europeerna beskrev mig och mina landsmän. Det vi med stolthet ser som "nautralism" ses i andra ögon som "feghet".
Att vi som medlemmar i EU bara vill ha russinen i kakan. Vår patetiska feghet, passivitet och naiva inställning under Andra världskriget.
Obefogad kritik? Knappast.
Vi är medvetna om våra brister. Men att erkänna dem är en helt annan sak.
Glädjande nog tror jag att den svenska tigern är på väg mot en utrotning. Åtminstone håller den på att bli utrotningshotad. Det finns eldsjälar med råg i ryggen som vågar säga ifrån. Vågar kritisera. Vägar se och ta ställning. Vågar vara provokativa och säga sanningen.
För ett par dagar sedan skrev jag om de fruktansvärt oansvarliga föräldrarna som år efter år lämnar sina barn i stekheta bilar, eller utan uppsikt över huvud taget. De framkallar en aggression hos mig som jag inte trodde var möjlig.
Lyckligtvis finns det fler som känner som jag.
Läs Lisa Magnusson råa krönika HÄR. Hon skriver det vi alla tänker. Men ingen vågar säga.
Tack Lisa för att du tar ställning och vågar ta steget att utrota den svenska tigern!
Kommentarer
Trackback
