Maria L

Min katt Smulan dog för 1,5 år sedan. Hon blev 22,5 år gammal. I människoår. I kattår är det ungefär lika med 345. Typ.

Hon var vansinnigt intelligent. Faktiskt smartare än många jag människor jag känner. Ärligt.

När jag flyttade hemifrån tog det tre år innan jag fick klappa henne igen. Hon såg mig nämligen som sin "mamma" och i hennes ögon hade jag ju övergivit henne då jag skaffade mig ett eget hem och hon fick vara kvar. Men hon var van vid att bo i hus och kunna gå ut på en liten gräsplätt och jag skulle flytta in i en liten lägenhet och hade ett jobb som gjorde att jag endast var hemma tio dagar i månaden. Så hon fick bo kvar hos min mamma.

Men under tre års tid fick jag inte - när jag besökte Smulan - hälsa på henne. Hon var väldigt långsint. Så fort hon såg mig så skrapade hon med tassarna i golvet för att visa sitt missnöje med mig - som katter gör när maten framför dem inte duger. Hon kunde inte förlåta att jag övergivit henne.

Jag känner mig som Smulan idag. Jag vill också skrapa med mina tassar på golvet för att visa mitt missnöje. Jag kan inte heller förlåta.

Jag saknar henne.