Kan man göra ett för bra intryck på en jobbintervju?
I morse klev jag upp halv sex (ganska mör efter bara ett par timmars sömn), gjorde mig iordning och begav mig iväg till en arbetsintervju.
Helt ärligt ska jag säga att jag var skeptisk innan. Dels för att jag visste att lönen var låg, dels för att restiden dit var i det smärtsammaste laget. Dessutom har jag sökt så många jobb den senaste tiden att jag inte ens kom ihåg vilket företag det var - eller vad de sysslade med. Vilken slags tjänst det var jag hade sökt visste jag dock.
Adressen hade jag noggrant skrivit ner.
När jag kommer dit blir jag bemött av en helt underbar tjej - några år yngre än mig - och vi klickade direkt. Det är en helt unik situation för mig, för jag har haft min beskärda del av dåliga erfarenheter av kvinnliga chefer. Så pass dålig att jag föredrar manliga chefer.
Intervjun gick alldeles strålande - jag kände verkligen att de frågor hon ställde till mig fick fram mina allra bästa sidor. Det är inte alla som rekryterar som har den förmågan ska ni veta.
Den här tjejen var helt fantastisk. Plötsligt kände jag att jag ville jobba där! Skitsamma att jag får en total restid på tre timmar per dag - jag kan väl ägna den tiden åt att läsa. Skitsamma att lönen var usel - trevliga kollegor väger upp så mycket.
Vi skildes åt med ett ömsesidigt tycke för varandra, hon skulle höra av sig redan på eftermiddagen om svar och jag gick där ifrån med lätta och förhoppningsfulla steg. Det kändes så skönt! Äntligen lite vind i seglen.
På eftermiddagen ringde denna härliga tjej upp.
Jag hade varit hennes favorit. Från början hade hon lagt min ansökan åt sidan då hon tyckte att jag var för överkvalificerad för tjänsten, men sedan ångrat sig och tagit in mig som sista intervju.
Hon gav tjänsten till en annan. Med den motiveringen att hon tyckte att jag verkade för bra och önskade att jag snart hittade någonting annat som skulle vara mer stimulerande.
Det gör jag också.
Det var väldigt tungt att få ännu ett nekande, men jag är så oerhört tacksam för att denna tjej tog sig tid och ringde upp och inte bara gav mig feedback och motivering utan även rosor och lyckoönskningar i framtiden.
Så ska en arbetsgivare behandla de som söker jobb hos dem.
Min inställning till kvinnliga chefer är efter denna dag något mer positiv än tidigare. Men bara lite. Vissa saker kan man aldrig glömma.
Helt ärligt ska jag säga att jag var skeptisk innan. Dels för att jag visste att lönen var låg, dels för att restiden dit var i det smärtsammaste laget. Dessutom har jag sökt så många jobb den senaste tiden att jag inte ens kom ihåg vilket företag det var - eller vad de sysslade med. Vilken slags tjänst det var jag hade sökt visste jag dock.
Adressen hade jag noggrant skrivit ner.
När jag kommer dit blir jag bemött av en helt underbar tjej - några år yngre än mig - och vi klickade direkt. Det är en helt unik situation för mig, för jag har haft min beskärda del av dåliga erfarenheter av kvinnliga chefer. Så pass dålig att jag föredrar manliga chefer.
Intervjun gick alldeles strålande - jag kände verkligen att de frågor hon ställde till mig fick fram mina allra bästa sidor. Det är inte alla som rekryterar som har den förmågan ska ni veta.
Den här tjejen var helt fantastisk. Plötsligt kände jag att jag ville jobba där! Skitsamma att jag får en total restid på tre timmar per dag - jag kan väl ägna den tiden åt att läsa. Skitsamma att lönen var usel - trevliga kollegor väger upp så mycket.
Vi skildes åt med ett ömsesidigt tycke för varandra, hon skulle höra av sig redan på eftermiddagen om svar och jag gick där ifrån med lätta och förhoppningsfulla steg. Det kändes så skönt! Äntligen lite vind i seglen.
På eftermiddagen ringde denna härliga tjej upp.
Jag hade varit hennes favorit. Från början hade hon lagt min ansökan åt sidan då hon tyckte att jag var för överkvalificerad för tjänsten, men sedan ångrat sig och tagit in mig som sista intervju.
Hon gav tjänsten till en annan. Med den motiveringen att hon tyckte att jag verkade för bra och önskade att jag snart hittade någonting annat som skulle vara mer stimulerande.
Det gör jag också.
Det var väldigt tungt att få ännu ett nekande, men jag är så oerhört tacksam för att denna tjej tog sig tid och ringde upp och inte bara gav mig feedback och motivering utan även rosor och lyckoönskningar i framtiden.
Så ska en arbetsgivare behandla de som söker jobb hos dem.
Min inställning till kvinnliga chefer är efter denna dag något mer positiv än tidigare. Men bara lite. Vissa saker kan man aldrig glömma.
Kommentarer
Trackback
