Söt förfrågan
En del kända personer med bloggar är generösa emellanåt och har en "frågestund" för sina läsare. Det innebär att man kan ställa frågor till personen som denne sedan besvarar i sin blogg. Det är faktiskt jättetrevligt. För några veckor sedan gav Camilla Läckberg sina läsare chansen att ställa frågor rörande hennes skrivande, och Calle och Alex Schulman har "frågestund" med jämna mellanrum i sina bloggar. Alex går till och med steget längre och svarar även på dem frågorna Blondinbella får i sin blogg. Hysteriskt roligt.
Kanske är det det vackra vädret som tar upp all energi just nu och bidrar till en nationell bloggtorka. Helt naturligt - lever man nio månader om året i mörker blir man alldeles överväldigad när sommaren äntligen gör entré och då är det inte konstigt att man ägnar sina dagar åt att njuta istället för att skriva i sina bloggar.
Då ställer man till med en frågestund.
Detta blir egentligen helt absurt när det inte gäller en känd person. För helt ärligt - hur intressant är det att ställa frågor till en totalt okänd 17-åring som drömmer att bli nästa Blondinbella?
Vad ställer man för frågor?
"Hm... jo, du... hur kommer det sig att Blondinbella är din stora förebild?", "Hur kom du på det käcka orginella återkommande inslaget `Dagens Outfit`?", "Ska Sverige ha ännu en folkomröstning om EMU?".
Ni har fram till klockan 18.00 imorgon att ställa era frågor, står det i bloggarna. Det är en så söt förfrågan. Så oskyldigt och oskuldsfullt. Man känner hur intensivt denne unge bloggare önskar att få 200 spännande frågor att svara på, få känna att den är något och förhoppningen att hundratals människor slänger sig på tangenterna för detta unika tillfälle.
Det tragiska i kråksången är ju att ingen ställer några frågor alls. Ingen undrar någonting. Det är helt enkelt inte intressant.
Igår fann jag till och med en blogg där en kille kopierat Alex Schulmans blogg rakt av och svarat även han på Blondinbellas frågor.
Det blev inte alls lika roligt som när Alex gör det. Inte alls. Det var nästan gränsen till tragiskt.
Men mitt hjärta ömmar ändå för dessa okända bloggare som så gärna vill ha frågor om sig själva (eller egentligen om vad som helst). Så om ni råkar snubbla över en av dessa bloggar: FRÅGA NÅGOT.
Gör dem till viljes. Även om ni är totalt ointresserade av svaret. Det är inte för mycket begärt.
Ni skulle ju glädja dem så mycket.
