Maria L

Att dö av "hjärtstillestånd" (en förmodad hjärtattack) vid knappa 51 års ålder är inget bra facit. I synnerhet inte när man propagerat så hårt under hela sitt liv om sunt levene med strikt kost, ingen alkohol eller cigaretter, vistats ute i offentligheten med munskydd och enligt rykten sovit i syrgastält i perioder för att behålla ungdomen.

Hjärtat gav vika ändå för Michael Jackson. I alldeles för unga år.

Jag betvivlar att han fick dö lycklig. Jag betvivlar att han ens hade så många lyckliga perioder i livet. Att bli världsberömd vid fem års ålder sätter sina tydliga spår.
Jag kan inte komma på en enda "barnstjärna" - alltså någon som blivit berömd vid väldigt unga år - som det gått speciellt bra för. Det slutar ofta i tragedi.
En förlorad barndom kan aldrig ersättas. Jackson själv spelade ofta på myten som Peter Pan - pojken som inte ville bli vuxen.

Michael Jackson förklarades som "musikaliskt geni" redan innan puberteten. Och det var också förmodligen det han var. Även om han de senaste tjugo åren nästan aldrig omnämnts i pressen för sin musik utan för de stora antalet plastikoperationer som vanställde hans ansikte och för de vidriga anklagelserna om övergrepp på barn. Hånad. Förlöjligad.

Bara det är tragiskt i sig själv.

Jag hoppas att han nu får vila i frid, får finna den lycka och trygghet som han inte fann i verkliga livet på en annan plats.