DUMPAD!!!
Vissa saker händer bara mig. Idag har jag blivit dumpad. Av min terapeut! Visst är det lite som att ha huvudrollen i en film av Woody Allen? (Jag ska upplysa mina yngre läsare om att Woody Allen är en amerikansk skådespelare, manusförfattare och regissör vars filmer i huvudsak alltid utspelar sig i hans hemstad New York och har en smått neurotisk humoristisk underton. Han är också känd för att han är gift med sin typ femtio år yngre styvdotter och har två barn med henne.)
När jag gjorde mitt första besök hos Tryggetsrådet dagarna innan jul, så berättade jag för min handläggare om min livssituation. De är i första hand till för att ledsaga människor tillbaka till arbetslivet. När denna otroligt vänliga kvinna hade lyssnat klart på mig om alla mina upplevelser den sista tiden, så sade hon med sammetsrösten: "Det första steget vi ska ta, är att skicka dig till någon som du kan få prata med".
Ok. Gratis är bra.
Så jag åker för att träffa denna terapeut och pratar av mig om ALLT som är jobbigt i mitt liv just nu. Främst mitt krig mot Byråkratin, men också om sorgen att förlora ett jobb som man verkligen trivdes på. Nåväl, i förmiddags träffade jag henne för femte gången. Med andan i halsen, eftersom jag har femhundra andra saker att fixa med och känner egentligen inte att jag har tid att sitta och mala de problemen som jag skulle kunna lösa på egen hand om jag inte satt där.
Jag vet att hon har längtat efter att få säga de orden som hon sa idag: "Jag tror inte att jag kan hjälpa dig så mycket". Nej. State the Obvious. Kände mig så otroligt lättad när jag gick därifrån, för jag ville inte ta upp det själv. Men så när jag satt på tåget hem så slog det mig: Hon dumpade mig!
Vill man inte alltid vara den som dumpar?
Woody Allen
När jag gjorde mitt första besök hos Tryggetsrådet dagarna innan jul, så berättade jag för min handläggare om min livssituation. De är i första hand till för att ledsaga människor tillbaka till arbetslivet. När denna otroligt vänliga kvinna hade lyssnat klart på mig om alla mina upplevelser den sista tiden, så sade hon med sammetsrösten: "Det första steget vi ska ta, är att skicka dig till någon som du kan få prata med".
Ok. Gratis är bra.
Så jag åker för att träffa denna terapeut och pratar av mig om ALLT som är jobbigt i mitt liv just nu. Främst mitt krig mot Byråkratin, men också om sorgen att förlora ett jobb som man verkligen trivdes på. Nåväl, i förmiddags träffade jag henne för femte gången. Med andan i halsen, eftersom jag har femhundra andra saker att fixa med och känner egentligen inte att jag har tid att sitta och mala de problemen som jag skulle kunna lösa på egen hand om jag inte satt där.
Jag vet att hon har längtat efter att få säga de orden som hon sa idag: "Jag tror inte att jag kan hjälpa dig så mycket". Nej. State the Obvious. Kände mig så otroligt lättad när jag gick därifrån, för jag ville inte ta upp det själv. Men så när jag satt på tåget hem så slog det mig: Hon dumpade mig!
Vill man inte alltid vara den som dumpar?
Woody Allen
Kommentarer
Trackback
