Vad utmärker en "kris"?
Förra söndagen vaknade jag upp med ett belåtet leende på läpparna. För det var över för den här gången. Melodifestivalen.
Jag tillhör den lilla majoritet av svenskar som inte följer denna tävling slaviskt och är helt oförstående till detta engagemang den orsakar. Och jag känner mig oerhört utanför under veckorna då den håller på. För människor talar inte om någonting annat. Man kan inte ens läsa en artikel i tidningen som inte hänvisar till denna tävling. Det är som att hela landet befinner sig i någon form av schlager-koma.
Därav denna belåtenhet i söndags. Att det var över. För den här gången i alla fall.
Efter ett par dagar inträffade någonting - för mig - helt ofattbart (för schlagerfantaster var detta säkert ett tillfredställande efterspel). Det talades i media om Tingeling-krisen. Exakt så benämndes den. Som en kris.
Med samma tonläge som man talar om den ekonomiska krisen, Kuba-krisen (när det begav sig), krisen i Mellanöstern, krisen i Irak.
Är tumultet kring en humoristisk mellanakt i den svenska Melodifestivalen verkligen värt att benämnas som en "kris"? Har inte uppståndelsen då gått rejält till överdrift?
Eller är det vårt sätt att hantera de verkliga kriserna i världen?
Jag tillhör den lilla majoritet av svenskar som inte följer denna tävling slaviskt och är helt oförstående till detta engagemang den orsakar. Och jag känner mig oerhört utanför under veckorna då den håller på. För människor talar inte om någonting annat. Man kan inte ens läsa en artikel i tidningen som inte hänvisar till denna tävling. Det är som att hela landet befinner sig i någon form av schlager-koma.
Därav denna belåtenhet i söndags. Att det var över. För den här gången i alla fall.
Efter ett par dagar inträffade någonting - för mig - helt ofattbart (för schlagerfantaster var detta säkert ett tillfredställande efterspel). Det talades i media om Tingeling-krisen. Exakt så benämndes den. Som en kris.
Med samma tonläge som man talar om den ekonomiska krisen, Kuba-krisen (när det begav sig), krisen i Mellanöstern, krisen i Irak.
Är tumultet kring en humoristisk mellanakt i den svenska Melodifestivalen verkligen värt att benämnas som en "kris"? Har inte uppståndelsen då gått rejält till överdrift?
Eller är det vårt sätt att hantera de verkliga kriserna i världen?
Kommentarer
Postat av: Sara
Ja boken är underbar, ibland är det bra att vara sjuk och inte orka göra något smile
Trackback
