Boken som aldrig tar slut

Jag läser ganska fort och väldigt mycket. Ser alltid till att ha en bok nedpackad i väskan när jag ska någonstans. På så sätt tar jag tillvara på all dötid i vardagen. Som när man sitter på bussar, tunnelbanor eller pendeltåg. Läser alltid en stund innan jag ska somna. Och nu på våren är det helt ljuvligt att sätta sig en stund på balkongen och njuta av vädret med näsan i en bok.

Jag konsumerar böcker i ett rasande tempo. Läser ut dem fort.

Men den senaste boken - som jag nu håller på med - tar aldrig slut. I säkert tre veckor har jag hållt på med den. Det är inte så att den är dålig eller ointressant. Snarare tvärtom. Men det är 656 sidor med minimal text och så mycket detaljer och vändningar i handlingen att man har svårt att hänga med.

Den heter I djävulens spår och är skriven av Jean-Christophe Grangé. En fransk version av Da Vinci-koden, kan man säga. Kampen mellan den onda och goda, det gudomliga och vetenskapliga och den indirekta kritiken mot den katolska kyrkans makt.
Det krävs att man har goda förkunskaper i katolicismen för att man ska förstå upplägget.

Jag har en tredjedel kvar att läsa i den. Redan nu kan jag säga att den lätt skulle kunnat ha bantats ner med 200 sidor.

Det blir ett av dagens projekt: Läsa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0