Maria L

Liksom de flesta små städer så har vi en Lokaltidning. Jag brukar bläddra igenom den. Mest för att se Familjesidorna, där kommunens nuvarande eller tidigare invånare sätter in annonser när de har fått barn, förlovat sig och gift sig (på samma sida kan man även skåda dödsannonserna).
Trivsamt sätt att få uppdatering om gamla klasskamrater och bekanta (en del är redan inne på äktenskap nummer två).

Här kan man även gratulera någon, som vid födelsedagar eller bröllopsdagar.

I veckans nummer var det fem 1-åringar som fick sin bild med tillhörande grattishälsning publicerat. Jag funderar lite på vad de har för glädje av det. Jag menar, en ettåring kan inte läsa och därför inte uppskatta gesten. Dessutom har man väl knappt börjat på dagis i den åldern och därför har denna lilla krabat knappast en så stor umgängeskrets. Det är föga troligt att denna ettårings jämnåriga polare uppmärksammar gratulationen och ringer och säger: "Du! Jag såg dig i lokaltidningen i veckan! Grattis i efterskott!".

Kanske sparas dessa små annonser för framtida bruk. Föräldrarna kanske klipper ur dessa och sparar i en klippbok. "Här lilla vännen är bilden i tidningen när du blev ett år. Och här är den när du fyllde två" osv...

En annan sak som jag funderar över är varför alla ettåringar idag har likadana namn som 95-åringar. De heter saker som Alma, August, Astrid, Wilma, Maja, Hugo, Elsa, Edvin, Malte och Arvid.
Jag fruktar att denna namntrend kommer att bidra till att de hemska dubbelnamnen (med bindestreck!) så småningom kommer att göra comeback: Gun-Britt, Jan-Erik, Lars-Göran, Ulla-Britt, Ann-Marie.

Vem kom på dem en gång i tiden? Någon som hade beslutsångest och inte kunde bestämma sig för vad ungen skulle heta och därför gav dem TVÅ namn i samma?

Namn som dessa bäddar för mobbing. Vi kommer att få en hel generation med komiker sedan som lystrar till gammaldags namn med bindestreck.