Gerhardsen ger oss något att fundera över
Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte gjorde många knop igår eftermiddag. Det mesta tiden tillbringade jag i soffan, halvliggandes.
Men jag lyckades i alla fall läsa klart en av de böcker som jag håller på med nu, "Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen.
Jag läste Gerhardsens debutdeckare "Pepparkakshuset" för ett par månader sedan och tyckte att den var riktigt lovande. På sina ställen mycket spretig eftersom hon vävde in väldigt många bihistorier, vilket inte alls är ovanligt i en debut. Författare tenderar att vilja mycket i sin första bok.
Andra boken i Hammarbyserien (det planeras flera) - "Mamma, pappa, barn" brottas med samma problematik. Det sker ett mord på en tonårsflicka på en Finlandsfärja, en motionerande polis hittar en nedkyld och övergiven bebis i ett buskage, en treåring vaknar upp alldeles ensam i sitt hem och försöker desperat få hjälp. Samtidigt följer man polisernas privatliv.
Minst tre bihistorier skulle man kunna sålla bort - de drar ner tempot lite för mycket ibland.
Trots alla spretiga historier så är detta en bra bok. Lättläst med en flytande text. Rent språkligt krånglar inte Gerhardsen till det i onödan. Hon har även anammat Camilla Läckbergs förkärlek till cliffhangers inför nästa bok, vilket gör att man som läsare ser fram emot uppföljaren för att få svar på sina frågor.
Båda böckerna i Hammarbyserien visar ett socialt engagemang och det är framförallt de utsatta barnen som Gerhardsen tar ställning för. Hon ger sina läsare en tankeställare och lindar inte in de otäcka styckena i bomull. Språket är ofta brutalt och realistiskt. På flera ställen i "Mamma, pappa, barn" skruvar jag på mig av obehag.
Det är en mycket läsvärd bok, framför allt på grund av den allvarliga undertonen. Gerhardsen berör viktiga ämnen som förhoppningsvis ger oss läsare någonting att fundera över.
Bok nummer tre - "Vyssan lull" - kommer ut till våren.
Betyg: 3 av 5.
Men jag lyckades i alla fall läsa klart en av de böcker som jag håller på med nu, "Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen.
Jag läste Gerhardsens debutdeckare "Pepparkakshuset" för ett par månader sedan och tyckte att den var riktigt lovande. På sina ställen mycket spretig eftersom hon vävde in väldigt många bihistorier, vilket inte alls är ovanligt i en debut. Författare tenderar att vilja mycket i sin första bok.
Andra boken i Hammarbyserien (det planeras flera) - "Mamma, pappa, barn" brottas med samma problematik. Det sker ett mord på en tonårsflicka på en Finlandsfärja, en motionerande polis hittar en nedkyld och övergiven bebis i ett buskage, en treåring vaknar upp alldeles ensam i sitt hem och försöker desperat få hjälp. Samtidigt följer man polisernas privatliv.
Minst tre bihistorier skulle man kunna sålla bort - de drar ner tempot lite för mycket ibland.
Trots alla spretiga historier så är detta en bra bok. Lättläst med en flytande text. Rent språkligt krånglar inte Gerhardsen till det i onödan. Hon har även anammat Camilla Läckbergs förkärlek till cliffhangers inför nästa bok, vilket gör att man som läsare ser fram emot uppföljaren för att få svar på sina frågor.
Båda böckerna i Hammarbyserien visar ett socialt engagemang och det är framförallt de utsatta barnen som Gerhardsen tar ställning för. Hon ger sina läsare en tankeställare och lindar inte in de otäcka styckena i bomull. Språket är ofta brutalt och realistiskt. På flera ställen i "Mamma, pappa, barn" skruvar jag på mig av obehag.
Det är en mycket läsvärd bok, framför allt på grund av den allvarliga undertonen. Gerhardsen berör viktiga ämnen som förhoppningsvis ger oss läsare någonting att fundera över.
Bok nummer tre - "Vyssan lull" - kommer ut till våren.
Betyg: 3 av 5.
Kommentarer
Trackback
