Maria L

Man kan bevisligen göra dokusåpor om allt och alla. De flesta har jag missat, för jag har inget intresse av att se mammor som letar nya partners offentligt, bönder som söker livskamrater, hur man gör upp pakter i djungeln eller vilka plastikkirurgiska ingrepp man har gjort eller ska göra.
Saken är dock att jag älskar fenomenet dokusåpor. Det har nämligen fått mig att titta mindre på tv och ägna mig åt andra saker istället.

Ikväll hamnade jag dock framför ett program. Och jag kunde inte sluta att titta. Men det var varken av intresse eller kvalitén på programmet. Det var på grund av "bilolyckssyndromet": Man tycker att det är otäckt, men man kan inte låta bli att titta.

Programmet handlade om Ullared. En helt genialisk affärsidé. Människor från hela landet (och våra grannländer) vallfärdar dit. Det är således inte själva varuhuset som jag opponerar mig emot. Det är hur människorna som medverkar i programmet framställs.

Jag satt och gapade. Jag var helt mållös. Jag fick en obehaglig känsla av att producenterna bakom programidéen gjorde sig roliga på Ullareds-besökarnas bekostnad (och en del av personalen som jobbar där). De framställdes som förståndsbegränsade idioter.
Det var ren lyteskomik från början till slut.

Jag betvivlar på att de som snällt ställer upp på att vara med i ett program av det här slaget har som målsättning att tittarna ska sitta hemma i soffan och vrida på sig generat (Ex).
De har förmodligen gått med på att medverka i tv för att de tycker om att handla på Ullared och hela atmosfären runt omkring. Har man nerver att stå och köa i flera timmar för att handla varor till ett billigt pris, så är Ullared förmodligen rena himlariket. Och det är nog det som dessa människor ville förmedla. Deras avsikter var goda men någonstans blev det väldigt fel och väldigt olustigt.

(Sedan fick jag belägg för att både TV3 och Kanal 5 lider av allvarlig homofobi, men det kommer jag att skriva ett helt separat inlägg om, för det är så pass viktigt att uppmärksamma).

Jag förstår inte riktigt Kanal 5´s syfte med dokusåpan om Ullared - det känns mest som att de gör sig roliga på andras bekostnad och det är bara obehagligt. Någon vidare bra reklam för Ullared som varuhus är det inte heller. Istället får man en enorm längtan till dess raka motsatsen: Harrod´s - världens mest exklusiva varuhus. Där står man inte i kö i flera timmar för att tjäna ett par kronor på fryspåsar. Där blir man istället helt fascinerad över att en säng kan kosta lika mycket som en trerumslägenhet och man får snällt nöja sig med att gå därifrån med ett inköp av senapsburkar i miniatyr från souvenirbutiken.