Pusseldeckare i nutidsmiljö

Anne Holt tillhör verkligen Nordens toppskikt av spänningsförfattare. Hennes kriminalromaner om den kvinnliga polisen Hanne Wilhemsen slukade jag i ett svep. Holt är strået vassare än de flesta av hennes författarkollegor, och i hennes senaste bok (som jag läst nu läst i pocketupplaga) visar hon också vilken modig författare hon är.
Att kalla henne för "nyskapande" när det gäller "1222 över havet" kanske inte är en korrekt beskrivning, men här använder hon sig av en genre inte använts så flitigt sedan Agatha Christies tid: pusseldeckaren.

Det som är karaktäristiskt för pusseldeckarna är att de utspelar sig i en sluten miljö och antalet misstänkta är begränsade. Just Agatha Christie var en mästarinna på att kunna skapa rejäl spänning genom att använda detta skrivarbegrepp.

I "1222 över havet" dras den numera rullstolsburna Hanne Wilhemsen ofrivilligt in i en mordhistoria i de norska fjällen. Tåget mellan Oslo och Bergen som hon färdas i, spårar ur en kall februaridag. De dryga tvåhundra passagerarna evakueras på ett isolerat hotell, dit man i vanliga fall bara kan ta sig via tåg, skidor eller skoter. Närmsta bilväg ligger fyra mil därifrån. Räddning för passagernarna fördröjs av en mycket kraftig snöstorm. Och det är då ett mord inträffar...

Det här är långt ifrån Holts bästa bok, men idéen att skriva en deckare på det här sättet i nutid känns både annorlunda och underhållande. Som alltid flyter hennes språk på som rinnande vatten, vilket bidrar till att den blir mycket behaglig att läsa.
Holt är skicklig på att fånga läsarens intresse och ser till att intrigen håller ända till slutet.

Den här boken rekommenderar jag att läsa under en ledig period. Varför inte i mellandagarna, då julstressen är över och man bara vill sitta i en skön fåtölj och ta igen sig.
"1222 över havet" är nämligen en riktigt bladvändare - som läsare vill man gärna inte lägga den ifrån sig.

Det relativt låga betyget beror på att jag jämför denna bok med Holts tidigare böcker som är riktigt bra. "1222 över havet" är också bra och läsvärd, men jag saknar det där lilla extra.

Betyg: 2 av 5




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0