Maria L

En vanlig replik bland tanterna som kritiskt väljer ut kött vid köttdisken på ICA Maxi är: "Jag äter bara svenskt kött". Det är ju i och för sig beundransvärt att man vill främja de inhemska bönderna, men samtidigt förstår jag inte riktigt argumentet: "Man vet ju aldrig vad de håller på med i utlänska slakterier. I Sverige vet man i alla fall vad man får".

Då funderar jag lite på hur de patriotiska tanterna kan veta det. Hur kan de liksom hålla reda på alla bönder i hela landet och dessutom veta att våra bönders moral står över andra bönders från andra länder. I mina öron låter det helt osannolikt att bara för att bönderna är svenska, så har de inte samma intresse av att överleva ekonomiskt. It´s all about the money, you know.
Dessutom tycker jag personligen att köttfärs från Irland och oxfilé från Brasilien är bra mycket godare än de svenska motsvarigheterna. Men allas smak är olika.

Nu undrar jag hur det känns för de arma patriotiska tanterna som kritiskt står och väljer ut sitt kött så att det verkligen är svenskt känner sig idag?
Känner de sig lurade av de "hederliga" svenska bönderna som tvingar grisar att bli kannibaler? Eller tycker tanterna att det är ok? Blir de äcklade när de äter fläsk? Eller spelar det ingen roll?

En liten parantes är att galna kosjukan startade på samma sätt: bönderna tvingade kossorna att bli kannibaler (ben från andra kossor maldes ner till pulver som levande kossor fick äta som proteintillskott).

Jag har en otäck känsla av att inte ens detta kommer att avskräcka de patriotiska tanterna från att avstå julskinkan i år.
En jul utan skinka är ju lika otänkbart som att köpa kött producerat i ett främmande land.