Ännu en seger för kärleken
Hellre sent än aldrig. Egentligen är det skamligt att det tagit så lång tid - vi har passerat Milleniumskiftet för ganska länge sedan - men nu får homosexuella också möjligheten att välsigna sina äktenskap i kyrkan (AB Ex). Men jag är stolt över att Svenska kyrkan äntligen har tagit detta kloka och modiga beslut - det bevisar att de faktiskt har lite råg i ryggen i alla fall och är ett föredöme för andra länder och kyrkliga samfund. En seger för kärleken.
Jag kan inte komma på en mer oromantisk beskrivning av en kärleksrelation än "registrerat partnerskap". Det låter som man undertecknar ett delägarskap i en advokatbyrå. Självklart ska alla kunna kalla sin relation för ett "äktenskap" - om man vill.
Har man samma skyldigheter, ska man även ha samma rättigheter.
Riktigt synd är det bara om dem som aldrig har förmågan att älska alls.
Så nu är Gud reducerat till ett romantiskt verktyg! Inte undra på att prästerskapet tvekat i det längsta :)
Deras tvekan har oftast grundat sig i att de har satt sig själv på lite väl höga hästar och trott sig vara bättre än andra.
Men reducerat? Gud är kärlek. Läskigt om romantik anses som en reducering.
Detta är snarare ett uppsving för kristendomens anseende - och framför allt för kärleksbudet.
Håller med dig Maria, kärleksbudskapet är det viktigaste och nu gäller det alla.
