Maria L

Jag hade tänkt att besöka biblioteket på fredag. Har ingenting inplanerat på mitt på dagen och då kände jag att ett kuturellt besök skulle passa alldeles förträffligt. Jag kommer nämligen inte ens ihåg när jag lånade en bok på biblioteket senast - jag ljuger inte om jag säger att det är mer än tio år sedan. Minst.
Till stor del beror det på att jag föredrar att läsa pocketböcker. Dels för att jag har rest väldigt mycket och de väger mindre (=man kan ha med sig fler i resväskan), dels för att jag inte då behöver tänka på att lämna tillbaka böcker i tid.
Men ett litet besök skulle ju inte skada - om inte annat för att uppdatera mitt lånekort (jag vet inte ens om det används längre). Jag har ett lånekort i plånboken, men det ser till och med omodernt ut.

Igår var jag och hämtade mitt senaste bokpaket som jag hade beställt, med bland annat Simon Becketts senaste bok, "Dödens viskningar". Jag packade upp böckerna (det var totalt fem) och lade dem i mina "ska-läsa"-högar. Ja, plural. För det är verkligen flera högar.
Lite motvilligt tog jag och räknade igenom dessa.
Jag fick det till 31 stycken. Och då är de böckerna som ligger framme. Jag har nämligen ett par som står i ett skåp också som tålmodigt väntar på att bli lästa. Det skåpet vågade jag inte ens öppna efter att ha räknat ihop de synliga.

Så egentligen behöver jag inte göra något besök på biblioteket på ett bra tag. Samtidigt känns det som ett ställe som jag verkligen vill främja.

Jag går dit och tittar lite. Man behöver ju inte låna något. Men jag vågar inte satsa pengar på att jag kommer ut därifrån tomhänt.