Maria L

Jag har skrivit om min oro kring detta tidigare i bloggen och jag är tacksam och lättad över att medierna börjar uppmärksamma problemet kring okunskapen om HIV/AIDS och att fler reagerar (SvD).

Själv var jag tonåring under 80-talet, då HIV/AIDS var en sjukdom vi kunde läsa om varje dag. Denna information bidrog till att vi hade vetskap, kunskap och medvetande om sjukdomen och dess förlopp och hur man på bästa sätt kunde skydda sig.

Än idag finns det varken vaccin eller botemedel mot sjukdomen (dock har bra bromsmediciner kunnat tas fram). Risken är att den okunskap som finns bland unga i västvärlden idag bidrar till att smittan sprids. Det är skrämmande att läsa att var femte ung tror att AIDS kan botas (AB) - i synnerhet då de flesta unga dessutom verkar rata kondom som preventivmedel (kondom skyddar inte bara mot sexuellt överförbara sjukdomar utan även mot oönskade graviditeter).

Samtidigt kan man inte bara klandra ungdomarna för deras okunskap (deras ointresse får de däremot stå för själva). Skolan har ett ansvar där att lära ut och informera. Nu vet jag inte riktigt hur klimatet är i den svenska skolan idag, eftersom jag inte är förknippad med den. Men att kvalitén på undervisningen idag är under all kritik har jag förstått - det räcker med att läsa ett par meningar ungdomar idag har skrivit. Majoriteten av dem är på gränsen till analfabeter, de kan inte uttrycka sig med ord utan använder läten och de är förbluffande dåligt allmänbildade.
När man har det facit i hand, så förstår man att tiden knappast kan finnas att informera om obotliga sjukdomar och vi kan knappast kräva av ungdomarna att de då har kunskap kring HIV/AIDS.

Problemet med den svenska skolan är akut - på flera sätt. Därför blir jag förtvivlad över att det sparkas kompetenta, kunniga och duktiga lärare på grund av ekonomiska besparingar och att antalet i elever i klasserna blir större.
Mer än någonsin beundrar jag yrkeskåren lärare - de har allt fler elever att ta hand om och undervisa och deras arbetsbörda måste vara på gränsen till omöjlig. Det är föga förvånande att utbrändheten bland lärare idag ökar lavinartat.

Att skära ner på ungdomars - och även äldre som vill studera - möjligheter att utbilda sig är som att skjuta sig själv i foten. På ren svenska är det oerhört korkat! Kunskap är en förutsättning för utveckling.
Vi oroar oss för arbetslösheten nu under en lågkonjunktur. Men hur kommer arbetslösheten att se ut om ett par år? Det finns ingen arbetsgivare som vill anställa någon som är okunnig.

Det är val om ett år. Vakna upp nu politiker! Det är rent nonchalant och oroväckande att bristen i skolorna ignoreras. Det är ett direkt hån mot kommande generationer.

Och slutligen till er lärare som fortfarande har orken och visionerna: Jag bugar mig för er. Djupt. Med aktning och största respekt.