Maria L

Under många herrans år tränade jag på ett gym som låg i en annan kommun. Jag behövde sitta på pendeltåget i 22 minuter och sedan ta en promenad på tio för att komma dit. Samma sträcka hem.
Orsaken till detta var att jag trivdes väldigt bra på detta gym och trivsel är en förutsättning för att jag ska göra någonting överhuvudtaget.
Sedan byggde de om och då kunde jag inte längre försvara resorna.

När folk hörde talas om att jag faktiskt offrade så pass mycket tid för att komma till mitt gym utbrast dem i sann "Vänner-Janice"-anda: "Men Guuuuuuud, att du inte tränar på ett gym som ligger närmre istället! Du skulle tjäna så mycket tid på det".

Där var jag skeptisk. Till själva tidsparandet.

Mycket riktigt. Nu har jag en promenadväg på tio-femton minuter från hemmet till gymmet. Idag tog den promenaden hem EN TIMME!
Det är ju nämligen så att när man bor i en liten kommun så vill alla bekanta man träffar på vägen stanna och prata. Även om man själv bara vill hem och slänga sig i duschen och äta (och försöker se så stressad ut man bara kan).

Men jag hade det på känn. Det sparar inte alls tid på att ha gymmet närmare. Var det inte det jag sa?