Jag är en god dotter
Den enda orsaken till att jag tog körkort som 18-åring var att jag var oerhört förtjust i en pojke vid den tidpunkten som sa åt mig: "Du kommer aldrig att kunna ta körkort!"
Naturligtvis var jag tvungen att bevisa hur fel han hade. Han var ett år äldre än mig och den poetiska rättvisan var att när jag efter många om och men äntligen fick mitt körkort hade han redan blivit av med sitt.
Men jag har aldrig tyckt om att köra bil. När man bor i Stor-Stockholmsområdet har man egentligen inget behov av att ha bil heller. Även om SL har sina svagheter och vägrar inse att vi har fyra årstider i det här landet så har vi ändå världens bästa kollektivtrafik.
Idag varnade man på radion att man inte skulle ge sig ut i biltrafiken såvida man absolut inte måste. Klart som sjutton att det var just idag - av alla dagar på året - som jag var tvungen att sätta mig bakom ratten. En så pass god dotter är jag nu när mamma är invalido på grund av en bruten arm. Då får man agera samarit.
Vägunderlaget var moddigt och en rejäl utmaning att köra på. Sakta och säkert gick det och vi kom så småningom hem helskinnade.
När jag ändå var ute och körde så åkte jag förbi till min favorit-Mattias med en flaska whisky också. Det hade han faktiskt gjort sig förtjänt av.
När jag i morgon bitti - väldigt tidigt - ska åka iväg till Arlanda för att jobba kommer jag dock att ta bussen. Mitt blodtryck mår nog bättre av det.
Naturligtvis var jag tvungen att bevisa hur fel han hade. Han var ett år äldre än mig och den poetiska rättvisan var att när jag efter många om och men äntligen fick mitt körkort hade han redan blivit av med sitt.
Men jag har aldrig tyckt om att köra bil. När man bor i Stor-Stockholmsområdet har man egentligen inget behov av att ha bil heller. Även om SL har sina svagheter och vägrar inse att vi har fyra årstider i det här landet så har vi ändå världens bästa kollektivtrafik.
Idag varnade man på radion att man inte skulle ge sig ut i biltrafiken såvida man absolut inte måste. Klart som sjutton att det var just idag - av alla dagar på året - som jag var tvungen att sätta mig bakom ratten. En så pass god dotter är jag nu när mamma är invalido på grund av en bruten arm. Då får man agera samarit.
Vägunderlaget var moddigt och en rejäl utmaning att köra på. Sakta och säkert gick det och vi kom så småningom hem helskinnade.
När jag ändå var ute och körde så åkte jag förbi till min favorit-Mattias med en flaska whisky också. Det hade han faktiskt gjort sig förtjänt av.
När jag i morgon bitti - väldigt tidigt - ska åka iväg till Arlanda för att jobba kommer jag dock att ta bussen. Mitt blodtryck mår nog bättre av det.
Kommentarer
Trackback
