Ska Jungstedt också ansluta till sandlådan?
Det värsta en författare kan råka ut för är att bli anklagad för att plagiera någon annans verk. Samtidigt förstår jag om det skulle inträffa, eftersom det är omöjligt att uppfinna hjulet igen. Samma historier berättas om och om igen fast i en annan skepnad.
Ta Disneys "Lejonkungen" till exempel som har väldigt starka likheter med Shakespeares "Hamlet". Ska man hårddra det hela är väldigt mycket av den moderna litteraturen inspirerad av just Shakespeare. Den omöjliga kärleken mellan Romeo och Julia känns igen i många tårdrypande romaner (och i musikalen "West side story").
Mycket av det vi läser, som vi ser på film eller musik vi lyssnar på känns igen. Författare och kompositörer får helt naturligt sin inspiration av andra. Sedan kan man ju "sno" olika snyggt.
Under David Bowies storhetstid på 70-talet odlade han medvetet den här taktiken för att skapa, men han tog sina idéer från så många olika källor att han i slutändan fick äran för att vara "först" med allt.
Nu är det Liza Marklund som (återigen) hamnat i blåsväder och blivit anklagad för att ha plagierat en scen i hennes senaste bok "Postcard killers" från Klas Östergrens "Den sista cigaretten". I handlingarnas centrum står Nils von Dardels tavla "Den döende dandyn". (AB)
Och här måste jag gå in och försvara Liza. För om det nu vore så att hon plagierade någonting - medvetet eller omedvetet - så hoppas jag innerligt att slutresultatet skulle bli bättre än det dravel som "Postcard killers" faktiskt är (min recension av boken finns att läsa HÄR).
Dessutom släppte Mari Jungstedt redan 2006 en bok med titeln "Den döende dandyn". Ska hon då i sin tur ge sig in i sandlådan och anklaga Östergren för att ha plagierat henne?
Författare är ett släkte för sig. Men all publicitet är bra publicitet.
Ta Disneys "Lejonkungen" till exempel som har väldigt starka likheter med Shakespeares "Hamlet". Ska man hårddra det hela är väldigt mycket av den moderna litteraturen inspirerad av just Shakespeare. Den omöjliga kärleken mellan Romeo och Julia känns igen i många tårdrypande romaner (och i musikalen "West side story").
Mycket av det vi läser, som vi ser på film eller musik vi lyssnar på känns igen. Författare och kompositörer får helt naturligt sin inspiration av andra. Sedan kan man ju "sno" olika snyggt.
Under David Bowies storhetstid på 70-talet odlade han medvetet den här taktiken för att skapa, men han tog sina idéer från så många olika källor att han i slutändan fick äran för att vara "först" med allt.
Nu är det Liza Marklund som (återigen) hamnat i blåsväder och blivit anklagad för att ha plagierat en scen i hennes senaste bok "Postcard killers" från Klas Östergrens "Den sista cigaretten". I handlingarnas centrum står Nils von Dardels tavla "Den döende dandyn". (AB)
Och här måste jag gå in och försvara Liza. För om det nu vore så att hon plagierade någonting - medvetet eller omedvetet - så hoppas jag innerligt att slutresultatet skulle bli bättre än det dravel som "Postcard killers" faktiskt är (min recension av boken finns att läsa HÄR).
Dessutom släppte Mari Jungstedt redan 2006 en bok med titeln "Den döende dandyn". Ska hon då i sin tur ge sig in i sandlådan och anklaga Östergren för att ha plagierat henne?
Författare är ett släkte för sig. Men all publicitet är bra publicitet.
Dardels målning
Kommentarer
Postat av: louis
Great, Thank you very much!
Trackback
