Maria L

Det är lite ödets ironi att bloggen aldrig har haft så många läsare i genomsnitt per dag, som nu när jag inte har möjlighet att uppdatera den så ofta. Det är ingen större mening med att ha med sig dator när jag är ute på jobb. Dels för att jag inte har tiden att sitta och skriva på samma sätt (med handen på hjärtat så njuter jag av tillvaron på platserna som jag besöker istället), dels för att uppkopplingen i öst inte alltid fungerar som man önskar.
Men jag är så tacksam över de läsare jag har. Det värmer i hjärtat när man kommer hem och ser att det faktiskt finns dem som går in och läser min blogg varje dag. Roligt!

Såg att jag i mitt senaste inlägg skrivit att jag var åter på lördag kväll. Det var visserligen sant - jag kom hem vid halv fyra på eftermiddagen igår - men John Blund nattade mig redan vid sjutiden. Då kunde jag inte hålla ögonen öppna längre (och för mig var ju klockan ett på natten då). Vid halv fyra imorse vaknade jag (klarvaken), tog fram korsord, läste lite och lyckades slutligen att somna om till halv åtta.
Så nu borde jag vara ordentligt utvilad.

Jag kommer att tillbringa denna söndag inomhus. Det är tio minusgrader ute. Känner inte ni också att det är dags för vår nu? Jag vill ut och leta tussilago!