Kallentofts senaste knappt godkänd
En bomb detonerar på Stora torget i Linköping och dödar två sexåringa flickor. "Vårlik" är Mons Kallentofts fjärde bok om Malin Fors vid Linköpingspolisen och den svagaste i serien.
Måhända kan det bero på att begreppet med att låta de döda tala nu börjar att bli så uttjatat att man med stor möda försöker sig komma igenom dessa stycken.
Man får också följa alldeles för många personers perspektiv vilket bidrar till att hela historien känns splittrad och aldrig griper tag om mig.
Malin Fors är i den fjärde boken nykter men är fortfarande så trasig som människa att jag främst ställer mig frågan om det skulle vara möjligt för en polis i verkliga livet att vara i tjänst i detta hälsotillstånd? För allmänhetens skull får man väl hoppas på att de livs levande verksamma poliserna mår bättre inombords.
Måhända är Malin Fors en intressant litterär karaktär. Men personligen har jag för länge sedan ledsnat på hennes inre strider och ångest. Jag blir inte berörd av hur dåligt hon mår inombords. Bara irriterad över att hon aldrig kan ta sig samman, söka hjälp och skärpa till sig.
Jag ger "Vårlik" knappt godkänt.
Betyg: 2- av 5.
Kallenstoft har aldrig fallit mig i smaken, när dom döda "pratar" lägger jag benen på ryggen. Avskyr verkligen allt som är orealistiskt.
