Plåttrig men eftertänksam chick-litt
I likhet med Marian Keyes förra bok, "En charmerande man", så skulle hennes nya, "Oväntat besök på Star Street" ha tjänat på att kortats av några hundra sidor.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om boken. Det jag uppskattar mest med Keyes som författare är hennes förmåga att våga skriva om tragiska händelser, vända historien och föra den i ett annat ljus. Under årens lopp har Keyes skrivit om alkoholmissbruk, hustrumisshandel och förluster på ett sätt som ingen annan tidigare har gjort.
Styrkan i Keyes sätt att skriva är att man blir bjuden på hela känsloregistret. Hon kastar sina läsare från humor till eftertänksamhet med en oerhörd skicklighet. Hennes rollfigurer blir så levande att de nästan känns som nära vänner.
I "Oväntat besök på Star Street" får vi följa de boende i huset. Det är mycket namn, personligheter och intriger att hålla reda på. Till den grad att Keyes kanske borde ha lämnat en del av dem utanför handlingen. Keyes böcker har med tiden blivit tjockare och tjockare (får hon betalt per ord?) och det är inte en utveckling i positiv riktning.
Det blir plåttrigt med alla namn, personer och sammanvävda historier. Och det övernaturliga inslaget (som tack och lov är ganska nertonat) känns bara onödigt.
"Oväntat besök på Star Street" är långt ifrån Keyes bästa bok. Samtidigt har jag en känsla av att det här är den sortens bok som det kommer ta ett tag att smälta. Att det är en bok som jag kommer att bära med mig inombords ett tag.
Trots att boken är på närmare 600 sidor så är den lättläst med en enormt behaglig rytm i språket. Jag har lite problem med att komma in i den i början men sedan är texten som rinnande vatten. Som texterna alltid är i Keyes böcker. Hon är emellanåt helt fenomenal i sina formuleringar.
Däremot hoppas jag på att hon i nästa bok gör en skoningslös redigering.
Betyg: 2+ av 5.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om boken. Det jag uppskattar mest med Keyes som författare är hennes förmåga att våga skriva om tragiska händelser, vända historien och föra den i ett annat ljus. Under årens lopp har Keyes skrivit om alkoholmissbruk, hustrumisshandel och förluster på ett sätt som ingen annan tidigare har gjort.
Styrkan i Keyes sätt att skriva är att man blir bjuden på hela känsloregistret. Hon kastar sina läsare från humor till eftertänksamhet med en oerhörd skicklighet. Hennes rollfigurer blir så levande att de nästan känns som nära vänner.
I "Oväntat besök på Star Street" får vi följa de boende i huset. Det är mycket namn, personligheter och intriger att hålla reda på. Till den grad att Keyes kanske borde ha lämnat en del av dem utanför handlingen. Keyes böcker har med tiden blivit tjockare och tjockare (får hon betalt per ord?) och det är inte en utveckling i positiv riktning.
Det blir plåttrigt med alla namn, personer och sammanvävda historier. Och det övernaturliga inslaget (som tack och lov är ganska nertonat) känns bara onödigt.
"Oväntat besök på Star Street" är långt ifrån Keyes bästa bok. Samtidigt har jag en känsla av att det här är den sortens bok som det kommer ta ett tag att smälta. Att det är en bok som jag kommer att bära med mig inombords ett tag.
Trots att boken är på närmare 600 sidor så är den lättläst med en enormt behaglig rytm i språket. Jag har lite problem med att komma in i den i början men sedan är texten som rinnande vatten. Som texterna alltid är i Keyes böcker. Hon är emellanåt helt fenomenal i sina formuleringar.
Däremot hoppas jag på att hon i nästa bok gör en skoningslös redigering.
Betyg: 2+ av 5.
Kommentarer
Trackback
