En studie i oväsentligheter
Wallander blir morfar. Wallander missköter sin diabetes. Wallander oroas över sina återkommande minnesluckor. Wallander glömmer sitt tjänstevapen på en krog. Wallander har ett one night stand. Wallander tappar en plomb. Wallander lämnar hunden hos grannen. Wallander privatspanar efter sin dotter Lindas försvunna svärföräldrar.
"Den orolige mannen" är Henning Mankells allra sista bok om Kurt Wallander. Det blir ett bokslut som havererar i en spretig soppa med så många oväsentliga scener att hela historien blir sorgligt långtråkig.
556 sidor hade utan svårighet kunna ha kortats av till hälften och Wallanders uppgörelse med varenda detalj i hela hans liv blir bara för mycket.
Spänningen uteblir totalt. Istället blir "Den orolige mannen" en studie i oväsentligheter. Man får tillfälle att reta sig på petitesser som att en så etablerad författare som Mankell släpper ifrån sig en bok där han skriver "dom" istället för "de" och "dem".
Måhända är det så att Mankell själv känner att Wallander-cirkusen har gått över styr och därför väljer att knyta ihop säcken och säga farväl. Samtidigt känner jag att vår kära fiktiva kommissarie förtjänade ett värdigare avsked. Han har ju ändå en ganska stor plats i svenskarnas hjärtan.
Betyg: 1 av 5.
