En dag präglad av irritation
Inleder dagen med en powerwalk på en timme och fyrtio minuter. Varenda sekund av den promenaden värkte min hälsena. Varenda sekund.
En sådan start på morgonen lägger ribban.
Väntar otåligt på posten. Behöver mitt arbetsgivarintyg så jag kan skicka in det till a-kassan så jag kan få pengar innan jul.
Posten kommer. Inget arbetsgivarintyg (trots att jag varit arbetslös i femton dagar).
Ringer min förra arbetsgivare för att efterlysa arbetsgivarintyget (bara det gjorde mig enormt irriterad, eftersom jag anser att jag inte ska behöva JAGA efter det). På lunch.
Blir ännu mer irriterad eftersom jag faktiskt har annat att göra än att jaga papper som borde komma med automatik (i synnerhet när jag begärde detta för två veckor sedan!).
Lönetanten tillbaka från lunch. Meddelar att arbetsgivarintyget är utskrivet och ivägskickat i slutet av förra veckan. Det borde komma imorgon eller på onsdag.
Vart har det varit under tiden? På Månen?!
Haltar iväg till gymmet. Ska köra ben. Eftersom själva gymsalen har bantats ner till hälften så finns det numera bara EN benpress. På den har det i fyra dagar suttit en lapp som meddelar att maskinen är ur funktion.
I receptionen står det två personer, en kille och en tjej. Jag frågar om status för lagningen av benpressen (det kan ju inte ta fyra dagar att laga en benpress - är den så pass trasig är det bara att köpa in en ny!).
Killen och tjejen i receptionen börjar - på fullt allvar - att diskutera VEM som har satt upp lappen. En sådan diskussion står jag ut med i fem sekunder innan jag får kortslutning.
Jag var tvungen att förklara att jag fullständigt SKITER I vem som har satt upp lappen om att maskinhelvetet är trasig - jag är bara intresserad av NÄR den blir lagad. Sedan var jag också tvungen att informera dem om hur OPROFFSIGA de var som - inför en kund - skyllde detta på en timanställd som inte berättat att maskinen var trasig. Det är faktiskt inte så jävla svårt att se om man lyfter arslet från receptionen och inspekterar gymsalen.
På väg hem var det förseningar på SL. Idag var orsaken "elfel" (min favoritursäkt till förseningar är annars "lövhalka" - som om det vore något helt unikt att träden i landet släpper sina löv på hösten).
Och det är självklart att det är just en sådan här dag som man - osminkad med tofs i håret och träningskläder och ett ganska aggressivt ansiktsuttryck - ser Mr Big (som dessutom ser mig också). Det händer aldrig annars. Men idag av alla jäkla dagar, då!
En sådan start på morgonen lägger ribban.
Väntar otåligt på posten. Behöver mitt arbetsgivarintyg så jag kan skicka in det till a-kassan så jag kan få pengar innan jul.
Posten kommer. Inget arbetsgivarintyg (trots att jag varit arbetslös i femton dagar).
Ringer min förra arbetsgivare för att efterlysa arbetsgivarintyget (bara det gjorde mig enormt irriterad, eftersom jag anser att jag inte ska behöva JAGA efter det). På lunch.
Blir ännu mer irriterad eftersom jag faktiskt har annat att göra än att jaga papper som borde komma med automatik (i synnerhet när jag begärde detta för två veckor sedan!).
Lönetanten tillbaka från lunch. Meddelar att arbetsgivarintyget är utskrivet och ivägskickat i slutet av förra veckan. Det borde komma imorgon eller på onsdag.
Vart har det varit under tiden? På Månen?!
Haltar iväg till gymmet. Ska köra ben. Eftersom själva gymsalen har bantats ner till hälften så finns det numera bara EN benpress. På den har det i fyra dagar suttit en lapp som meddelar att maskinen är ur funktion.
I receptionen står det två personer, en kille och en tjej. Jag frågar om status för lagningen av benpressen (det kan ju inte ta fyra dagar att laga en benpress - är den så pass trasig är det bara att köpa in en ny!).
Killen och tjejen i receptionen börjar - på fullt allvar - att diskutera VEM som har satt upp lappen. En sådan diskussion står jag ut med i fem sekunder innan jag får kortslutning.
Jag var tvungen att förklara att jag fullständigt SKITER I vem som har satt upp lappen om att maskinhelvetet är trasig - jag är bara intresserad av NÄR den blir lagad. Sedan var jag också tvungen att informera dem om hur OPROFFSIGA de var som - inför en kund - skyllde detta på en timanställd som inte berättat att maskinen var trasig. Det är faktiskt inte så jävla svårt att se om man lyfter arslet från receptionen och inspekterar gymsalen.
På väg hem var det förseningar på SL. Idag var orsaken "elfel" (min favoritursäkt till förseningar är annars "lövhalka" - som om det vore något helt unikt att träden i landet släpper sina löv på hösten).
Och det är självklart att det är just en sådan här dag som man - osminkad med tofs i håret och träningskläder och ett ganska aggressivt ansiktsuttryck - ser Mr Big (som dessutom ser mig också). Det händer aldrig annars. Men idag av alla jäkla dagar, då!
Kommentarer
Trackback
