Meningslös rockbiografi utan själ
På baksidan av Guns N´Roses-biografin "Watch you bleed" ( i svensk tappning har boken fått titeln "Welcome to the jungle") går det att läsa att författaren, Stephen Davis, är en amerikansk rockjournalist som tidigare skrivit "hyllande" biografier om bland annat Led Zeppelin, Aerosmith och Jim Morrison.
Det påståendet får mig att gapa av häpnad. Biografin om Guns N´Roses är nämligen fylld med spekulationer och antaganden, "säkra källor" samt rena faktafel som en seriös rockjournalist aldrig skulle tillåta sig att göra. I dag kan det inte vara allt för svårt att hitta korrekta uppgifter för sin research. En enkel sak är till exempel att googla. Men inte ens det har Davis orkat med.
Jag tar ett exempel: I början av boken får man följa bandets väg till ett skivkontrakt. Det skrev man efter många om och men med Geffen Records, vars ägare var David Geffen. Davis skriver då ett par rader som denne Geffen vars skivbolag fick ett rejält genombrott då de gav ut John Lennons "Double fantasy" i september 1980. Enligt Davis "två dagar innan Lennons död".
För varje rockjournalist med självrespekt är John Lennons dödsdag allmänbildning: Han mördades den 8 december 1980 utanför sitt hem i New York.
Det är bara en av alla saker som retar mig i denna biografi. När det gäller just Guns N´Roses så behöver man inte dramatisera händelser med spekulationer. De var dramatiska i sig själva.
Boken bygger inte på intervjuer med bandmedlemmarna. Jag betvivlar att Davis ens har kommit i närheten av dem.
Davis känns ungefär lika trovärdig som den svenska sliskreportern Johan T Lindwall.
Den svenska översättningen är utan konkurrens den mest katastrofala jag någonsin sett. Hade en människa utsats för en liknade misshandel, brutal våldtäkt och slakt som det svenska språket i den här boken så hade brottet givit livstidsstraff.
Vem kan då möjligtvis ha intresse av att läsa "Welcome to the jungle"?
Jo, dem som har ambitioner att skriva biografier. Det här är nämligen det bästa tänkbara exemplaret man kan hitta på vad man inte ska göra.
Guns N´Roses-fansen ska dock hålla sig så långt borta från denna "biografi" de bara kan. Boken är ett rent hån mot gruppen. De ska istället läsa Slashs fantastiska självbiografi som skrivits tillsammans med Anthony Bozza. Det är den ultimata rockbiografin.
Det relativt generösa betyget får boken för bilderna. Axl Rose var en delikat liten pralin att beskåda på den tiden det begav sig.
Betyg: 1 av 5.
Det påståendet får mig att gapa av häpnad. Biografin om Guns N´Roses är nämligen fylld med spekulationer och antaganden, "säkra källor" samt rena faktafel som en seriös rockjournalist aldrig skulle tillåta sig att göra. I dag kan det inte vara allt för svårt att hitta korrekta uppgifter för sin research. En enkel sak är till exempel att googla. Men inte ens det har Davis orkat med.
Jag tar ett exempel: I början av boken får man följa bandets väg till ett skivkontrakt. Det skrev man efter många om och men med Geffen Records, vars ägare var David Geffen. Davis skriver då ett par rader som denne Geffen vars skivbolag fick ett rejält genombrott då de gav ut John Lennons "Double fantasy" i september 1980. Enligt Davis "två dagar innan Lennons död".
För varje rockjournalist med självrespekt är John Lennons dödsdag allmänbildning: Han mördades den 8 december 1980 utanför sitt hem i New York.
Det är bara en av alla saker som retar mig i denna biografi. När det gäller just Guns N´Roses så behöver man inte dramatisera händelser med spekulationer. De var dramatiska i sig själva.
Boken bygger inte på intervjuer med bandmedlemmarna. Jag betvivlar att Davis ens har kommit i närheten av dem.
Davis känns ungefär lika trovärdig som den svenska sliskreportern Johan T Lindwall.
Den svenska översättningen är utan konkurrens den mest katastrofala jag någonsin sett. Hade en människa utsats för en liknade misshandel, brutal våldtäkt och slakt som det svenska språket i den här boken så hade brottet givit livstidsstraff.
Vem kan då möjligtvis ha intresse av att läsa "Welcome to the jungle"?
Jo, dem som har ambitioner att skriva biografier. Det här är nämligen det bästa tänkbara exemplaret man kan hitta på vad man inte ska göra.
Guns N´Roses-fansen ska dock hålla sig så långt borta från denna "biografi" de bara kan. Boken är ett rent hån mot gruppen. De ska istället läsa Slashs fantastiska självbiografi som skrivits tillsammans med Anthony Bozza. Det är den ultimata rockbiografin.
Det relativt generösa betyget får boken för bilderna. Axl Rose var en delikat liten pralin att beskåda på den tiden det begav sig.
Betyg: 1 av 5.
Kommentarer
Postat av: Göran
Hoppas bandet stämmer den lilla ankan.
Trackback
