"Judaskyssen" nära att bli riktigt bra
Egentligen har Anna Grues "Judaskyssen" (Piratförlaget) alla förutsättningar att bli riktigt, riktigt bra. Där finns mord, en hänsynslös och beräknande solochvårare, svikna kvinnor, en dominerande sekt. De ingredienserna skulle tillsammans kunna skapa en fulländad roman.
Men Grue tar i för mycket. Sufflén sjunker ihop på vägen. Hon når inte riktigt ända fram.
Handlingen i "Judaskyssen" kretsar kring solochvåraren Jay. Eller Jakob. Eller Johannes. Eller något annat alias som han väljer att använda. Han charmerar äldre kvinnor, får dem att bli förälskade i honom och lurar av dem stora summor pengar. Ingen av kvinnorna vill förödmjuka sig med att anmäla honom för polisen. Hur pinsamt skulle inte det vara?
En av de bedragna kvinnorna - konstläraren Ursula - ber pappan till en av sina elever att diskret söka efter den spårlöst försvunna kärleken.
Den första gåtan för Dan Sommerdahl att lösa är att finna den charmerande unge mannens rätta identitet.
Grue är väldigt detaljerad i sin text. På gränsen till övertydlig. Det är inte mycket som lämnas till läsarens fantasi. Och väldigt ofta maler texten bara på. Den hade tjänat på en rejäl redigering. Förmodligen skulle man ha kunnat kortat av boken med hundra sidor. Minst.
Styrkan i "Judaskyssen" är den originella intrigen och att man blir känslomässigt engagerad i jakten på den till synes okänslige Jay. Man blir äcklad när man får följa hans perspektiv och får veta hur motbjudande han faktiskt tycker att det är att ha sex med de kärlekskranka kvinnorna.
Och man ömsom lider ömsom blir arg på kvinnorna han lurar. Å ena sidan tycker man att de är naiva och blinda, å andra sidan blir man rörd över deras sökande efter den sanna kärleken. Det är inte svårt att känna empati för deras brustna drömmar.
Man kan nästan ta på känslorna i den här boken, oavsett vem av personerna som visar dem. Man kan känna sorgen och förödmjukelsen som Ursula och de andra kvinnorna måste ha känt. Och Grue är så skicklig att hon till och med får oss att känna medkänsla även för boven i dramat som leker med andras känslor.
En Jehovas vittnen-liknade sekt har en stor betydelse i bokens handling. Och det är alltid kittlande med slutna sällskap. I synnerhet de fanatiska. Där gömmer det sig ofta mycket mörka hemligheter och ondska.
"Judaskyssen" är bra men hade blivit ännu bättre om författaren hade vågat rensa bort ord i texten och inte fallit för frestelsen att låta slutet bli så influerat av Hollywood.
Betyg: 3 av 5.
Men Grue tar i för mycket. Sufflén sjunker ihop på vägen. Hon når inte riktigt ända fram.
Handlingen i "Judaskyssen" kretsar kring solochvåraren Jay. Eller Jakob. Eller Johannes. Eller något annat alias som han väljer att använda. Han charmerar äldre kvinnor, får dem att bli förälskade i honom och lurar av dem stora summor pengar. Ingen av kvinnorna vill förödmjuka sig med att anmäla honom för polisen. Hur pinsamt skulle inte det vara?
En av de bedragna kvinnorna - konstläraren Ursula - ber pappan till en av sina elever att diskret söka efter den spårlöst försvunna kärleken.
Den första gåtan för Dan Sommerdahl att lösa är att finna den charmerande unge mannens rätta identitet.
Grue är väldigt detaljerad i sin text. På gränsen till övertydlig. Det är inte mycket som lämnas till läsarens fantasi. Och väldigt ofta maler texten bara på. Den hade tjänat på en rejäl redigering. Förmodligen skulle man ha kunnat kortat av boken med hundra sidor. Minst.
Styrkan i "Judaskyssen" är den originella intrigen och att man blir känslomässigt engagerad i jakten på den till synes okänslige Jay. Man blir äcklad när man får följa hans perspektiv och får veta hur motbjudande han faktiskt tycker att det är att ha sex med de kärlekskranka kvinnorna.
Och man ömsom lider ömsom blir arg på kvinnorna han lurar. Å ena sidan tycker man att de är naiva och blinda, å andra sidan blir man rörd över deras sökande efter den sanna kärleken. Det är inte svårt att känna empati för deras brustna drömmar.
Man kan nästan ta på känslorna i den här boken, oavsett vem av personerna som visar dem. Man kan känna sorgen och förödmjukelsen som Ursula och de andra kvinnorna måste ha känt. Och Grue är så skicklig att hon till och med får oss att känna medkänsla även för boven i dramat som leker med andras känslor.
En Jehovas vittnen-liknade sekt har en stor betydelse i bokens handling. Och det är alltid kittlande med slutna sällskap. I synnerhet de fanatiska. Där gömmer det sig ofta mycket mörka hemligheter och ondska.
"Judaskyssen" är bra men hade blivit ännu bättre om författaren hade vågat rensa bort ord i texten och inte fallit för frestelsen att låta slutet bli så influerat av Hollywood.
Betyg: 3 av 5.
Kommentarer
Trackback
