Tv-deckare i bokform
Det går tretton på dussinet när det gäller svenska, kvinnliga deckarförfattare. Den som oförtjänt fått minst uppmärksamhet av dessa - trots att hennes böcker blivit förvånansvärt bra filmade - är Helene Tursten. Hennes romanfigur, kriminalinspektör Irene Huss (suveränt gestaltad av Angela Kovács på film), har blivit något av en personlig favorit för mig. Hon känns äkta och trovärdig och är unik i sitt slag eftersom hon har ett någolunda harmoniskt familjeliv (till skillnad från majoriteten av andra poliser i svenska deckare som har så mycket privata problem att det ibland tar fokus från böckernas egentliga handling).
Den senaste Huss-deckaren heter "Den som vakar i mörkret".
Ett par kvinnor hittas strypta i Göteborg. Kropparna är omsorgsfullt rengjorda och mördaren har inte lämnat några fysiska spår efter sig. Sambandet mellan kvinnorna är att de innan morden fått blommor levererade hem till sig med foton på sig själva tagna på håll.
I Irene Huss närhet inträffar en rad obehagliga händelser vid samma tidpunkt.
"Den som vakar i mörkret" tillhör dessvärre inte en av Helene Turstens bättre böcker. Den känns mer som en tv-deckare i bokform. Jag tror till och med att den gör sig bättre som film än som bok.
Men det ska poängteras att boken är lättläst och har ett driv i texten. Jag skulle definitivt rekommendera den till läsare som gillar deckare men inte är så förtjust i spektakulära och blodiga detaljer. En perfekt semesterläsning då man vill ha någonting lättsmält som inte tar för mycket av ens energi.
BETYG: 2+ av 5
Den senaste Huss-deckaren heter "Den som vakar i mörkret".
Ett par kvinnor hittas strypta i Göteborg. Kropparna är omsorgsfullt rengjorda och mördaren har inte lämnat några fysiska spår efter sig. Sambandet mellan kvinnorna är att de innan morden fått blommor levererade hem till sig med foton på sig själva tagna på håll.
I Irene Huss närhet inträffar en rad obehagliga händelser vid samma tidpunkt.
"Den som vakar i mörkret" tillhör dessvärre inte en av Helene Turstens bättre böcker. Den känns mer som en tv-deckare i bokform. Jag tror till och med att den gör sig bättre som film än som bok.
Men det ska poängteras att boken är lättläst och har ett driv i texten. Jag skulle definitivt rekommendera den till läsare som gillar deckare men inte är så förtjust i spektakulära och blodiga detaljer. En perfekt semesterläsning då man vill ha någonting lättsmält som inte tar för mycket av ens energi.
BETYG: 2+ av 5
Kommentarer
Trackback
