Schulman gör en Lennon
I tider då hatet står i fokus - näthatet i mindre skara, konflikter i världen i större - känns det så oerhört uppfriskande att få läsa en bok om det totalt motsatta. Om förälskelse, glädje och lycka. Om kärlek.
Varje gång jag lyssnar på John Lennons sånger som han skrev till sin fru Yoko så tänker jag: "om min man skrev så vackra ord till mig så skulle han aldrig behöva stryka en enda skjorta själv i hela sitt liv!".
Jag får nästan samma känsla när jag läser Alex Schulmans "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Bara titeln är fylld med så mycket värme. Och den säger allt.
Historien tar sin början den 4 juli 2008 då Alex är nyseparerad och ägnar dagarna åt att försörja Stureplans krogar (ironiskt nog hade Lennon också en period som han senare kom att kalla "the lost weekend").
På dagen ett år senare blir Alex pappa till lilla Charlie.
Däremellan får vi läsa om när han träffar sin nuvarande fru Amanda, förälskelsen och hur livet drastiskt förändras på bara ett år.
Titeln är lång men boken är kort. Och längre behöver den heller inte vara. Det är knappa 200 sidor kärleksförklaring där Schulman lyckas vara personlig utan att vara allför privat. Har man under tiden som boken utspelar sig följt hans blogg så finns det anekdoter man nickar igenkännande åt.
Inte på något sätt är detta en "svår" bok trots att den berör så mycket känslor. Tvärtom vill man inte lägga den ifrån sig förrän den är slut. Och när man väl gör det, så gör man det som en lyckligare människa. Och en anings mer förhoppningsfull än tidigare.
Betyg: 4 av 5
Varje gång jag lyssnar på John Lennons sånger som han skrev till sin fru Yoko så tänker jag: "om min man skrev så vackra ord till mig så skulle han aldrig behöva stryka en enda skjorta själv i hela sitt liv!".
Jag får nästan samma känsla när jag läser Alex Schulmans "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Bara titeln är fylld med så mycket värme. Och den säger allt.
Historien tar sin början den 4 juli 2008 då Alex är nyseparerad och ägnar dagarna åt att försörja Stureplans krogar (ironiskt nog hade Lennon också en period som han senare kom att kalla "the lost weekend").
På dagen ett år senare blir Alex pappa till lilla Charlie.
Däremellan får vi läsa om när han träffar sin nuvarande fru Amanda, förälskelsen och hur livet drastiskt förändras på bara ett år.
Titeln är lång men boken är kort. Och längre behöver den heller inte vara. Det är knappa 200 sidor kärleksförklaring där Schulman lyckas vara personlig utan att vara allför privat. Har man under tiden som boken utspelar sig följt hans blogg så finns det anekdoter man nickar igenkännande åt.
Inte på något sätt är detta en "svår" bok trots att den berör så mycket känslor. Tvärtom vill man inte lägga den ifrån sig förrän den är slut. Och när man väl gör det, så gör man det som en lyckligare människa. Och en anings mer förhoppningsfull än tidigare.
Betyg: 4 av 5
Kommentarer
Trackback
